Jag hade en dröm häromdagen. Mycket drömmer man och glömmer lika fort som man öppnar ögonen. Detta var glasklart. Ett nytt manus i en dröm så praktiskt och bra. Det kom bara till mig.

Ur denna dröm kläcktes en idé. Jag drömde och fick en ny kick om en ny bok en start på en ny idé.
En ny bok började skapas när jag vaknade. Jag skrev ner anteckningar ifrån drömmen så fort jag kunde och hade dem levande innan jag skulle glömma bort. Annars är det lätt att glömma. Precis som på neo när vi låg inne så antecknade jag för att inte glömma. Man tror man ska minnas men de där detaljerna som gör helheten glöms lätt bort. Utan detaljer blir det bara ibland som ett tomt skal av en helhet som bara blir som ett tomt skal utan innehåll. Det går inte att få en fördjupning om inte de där specifika särskilda detaljerna kommer med. Som ett äggskal.

Boken som ska bli kommer bli en slags handbok eller erfarenhets baserad bok ur ett föräldraperspektiv som ett hjälpmedel en vägledning från en förälder alltså mig till en annan. Hur jag just jag överlevde tiden på neonatalen. Tips för att överleva den fysiska och psykiska pressen sedan är det bara endast mina tips som jag hoppas kunna ge hjälp och stöd.
En slags överlevnads bok om tiden på neo för min del så som jag upplevde det där tips idéer och erfarenheter ska bli en grund. Ur min bok Pytteresan 100 dagar på neonatalen kommer massor av tips och idéer kunna plockas ut och skrivas om och skrivas in på nytt i ett nytt sammanhang och perspektiv.

Erfarenhet ger erfarenhet som jag vill ge vidare det ska inte stanna där hos mig utan ska vidare till andra som befinner sig i eller har befunnit sig i neovärlden eller känner någon som befinner sig där eller helt enkelt bara du som är intresserad av att ta del av det som jag skrivit.

Jag hoppas kunna sprida en positivitet kring att ta sig fram på neo som förälder utan att gå under. Falla gör man hela tiden bara man reser sig igen och hittar strategier för att ta sig igenom den ibland snåriga jobbiga pressande tiden. Allas neohistorier är unika så det är bara min personliga erfarenhet som jag kommer dela med mig.

Hoppas att komma igång på riktigt med boken inom snart framtid parallellt med en bok om förskola och skoltiden som prematurförälder som också är i startfasen.

På återseende JH

Kämpa
Kämpa som prematurmamma
Kämpa som NPF mamma
Kämpa som tvillingmamma
Kämpa för rätt behov i skola /fritids
Kämpa för att skriva alla uppföljningar
Kämpa för att rodda allt med instanser olika sjukhus uppföljningar habiliteringen läkarbesök , skrivelser , telefonsamtal, möten , hålla koll på allt. Det är mindre av detta nu men ändå en del att rodda med
Kämpa med att hålla stressnivån på lagom nivå
Kämpa med att ständigt vara redo att saker kan hända ständigt vara i beredskap
Ibland snurrar det, allt som i ett virrvarr
Kämpa med att barnen ska få hjälp på fritids På fritids försvinner allt stöd helt plötsligt.
Som om behoven försvinner då vilket de inte gör
Resurserna försvinner
Kompetensen försvinner
Barngrupperna ökar
Personaltätheten minskar
Maktlöshet
Som att springa med ögonbindel baklänges
Faller ihop som en kortlek ibland
Reser mig starkare med erfarenhet men på samma gång skörare
Någon myntade begreppet starkskör
Tycker det säger mycket
Det är så det ofta känns
Ibland är man skörare ibland starkare
Det pendlar däremellan
Känslomässigt tufft ibland
Ibland stark ibland skör en pendlande rörelse emellan dessa känslor och beroende på olika situationer
En sak är säker
Det är att jag kommer fortsätta kämpa
Kämpa och göra allt i min makt för att mina barn ska få det bästa
Om jag faller ibland så beror det på att jag varit stark för länge helt mänskligt
Vad andra inte vet är att som prematurmamma och NPF mamma så spelar vi i en annan dimension
Vårt utgångsläge är ett helt annat
Vi kämpar med allt i med och motgång
Vad som binder oss samman är att vi inte ger upp vi kämpar oss blodiga och gör allt i vår makt för att våra barn ska få det allra bästa som de behöver och har rätt till


Trevlig kväll hälsningar JH
Och glöm aldrig att allt vi gör minsta lilla kommer tillbaka tusenfalt

Det är lätt att säga att man ska vara stark när man är svag.

När det enda val man har är att vara stark då har man mer styrka än vad man nånsin kan tro.

Styrkan, den moderliga styrkan är en urkraft som kan lyfta berg och man kan kasta sig ut över en bergsklippa för sina barn. Det är en inbyggd kraft som skapas i den stund när ens barn tar sina första andetag eller tidigare än så , när graviditetstestet visar positivt.

?Du vet aldrig hur stark du är förrän vara vara stark är det enda val du har.?

J.H

Boken finns att köpa på adlibris mm och finns som e-bok. Det är minnesfragment samlade i en bok taget direkt ur verkligheten. En hyllning av tacksamhet till all vårdpersonal som gjort det möjligt att vi har våra pojkar här hos oss.

Jh

Boken om Neoresan är klar det känns ganska overkligt. Till slut efter alla dessa år. Ibland har jag skrivit mycket ibland ingenting. Det har gått i vågor precis som livet. Nu stormar det rejält men boken är klar och jag är nöjd och hoppas att den blir uppskattad.
Bland annat på adlibris finns den att köpa. Se länk nedan:

https://www.adlibris.com/se/bok/pytteresan---100-dagar-pa-neonatalen-9789189702875

Ha en fin kväll , J.H

Hej,
Vill tipsa om att min bok finns i handeln på olika sidor här är 2 länkar.

https://www.adlibris.com/se/bok/pytteresan---100-dagar-pa-neonatalen-9789189702875

https://www.bokus.com/bok/9789189702875/pytteresan-100-dagar-pa-neonatalen

Jag glömde bort att säga att om intresse finns för att beställa boken då får ni gärna kontakta mig via kommentar här i inlägget så löser vi det.

Ha en fin kväll J.H

Nu är boken klar äntligen.
31 januari.
Igår. Då fick jag paketet på posten.
Som jag har kämpat med den.
Jag har vissa perioder skrivit massor med en glödande motivation och inspiration. Det har gått upp och ner, ibland har jag inte skrivit någonting alls på väldigt länge. Precis som livet det går upp och ner.

Hoppas att de som läser boken ska ta någonting med sig ifrån den, vad det nu må vara. Trevlig läsning må gott. J.H