Min bok.
Min första bok.
Boken Pytteresan.
Under produktion.
Även som E-bok.
Känns overkligt.
Äntligen.
Nu är den snart ute i handeln.
Härligt.
Att skriva är min passion.
Då känns det äkta.
På riktigt.
Ur verkligheten.
Från verkligheten.
Från hjärtat och ner i skrift.
Alltid tyckt om berättelser tagna ur verkligheten.
Dokumentärer.
Verkliga och sanna händelser.
Då känns det på riktigt.
Snart är den ute.
Boken hyllar neonatalvården alla som räddade livet på våra killar, den hyllar våra killar och alla som fanns där som stöd igenom denna tuffa tid och livskris.
Hoppas att snart boken finns i din hand och att du tar med dig något ur den vad det nu må vara.

Ett tack till alla.
Ett tack till vården.
Ett tack till våra killars kämpaglöd.
Ett tack till vår egen styrka.
Ett tack till alla som gav oss styrka.
Ett tack till livet.
Ett tack till våra killar som valde livet, valde att kämpa och orkade kämpa.
Tack.
Tack.
Tack.

J.H

Tänker tillbaka

Lycka

Vara stark - Be strong

När jag ändå fick ?flow? att skriva lite här så är det bara att fortsätta, fortsätta in på natt timmarna oftast då jag är mest kreativ. När alla sover och tankarna kan få ro att sväva fritt.

Man kastades in i rollen som mamma.
In i en torktumlare. I en ny värld. På neo. En bubbla där allt annat runtomkring helt plötsligt känns oviktigt. Allt fokus låg på att be för att mina barn skulle överleva.

Tog tid innan jag ens förstod att jag blivit mamma det var overkligt. Se in i immiga kuvöser , är det mina barn det där? Tack vare fantastisk vårdpersonal så blev vi tidigt delaktiga i vården. Vad gör man , måste ju vara stark, starkare än vad jag nånsin trodde var möjligt , skulle kunnat burit hela neonatalavdelningen på mina axlar. Nu räckte det att bära 2 kuvöser det var tillräckligt tungt. Blandade känslor det var ju fantastiskt och jobbigt på samma gång.

Man faller ihop ena dagen i en hög andra dagen måste man bita ihop och vara stark trots att man egentligen inte orkar. Stark och skör på samma gång. Någon uttryckte begreppet/ordet ?skörstark?. Vet inte vem. Det säger mycket om själva känslan.

Allt man kunde få styrka av sög jag åt mig. Andras solskenshistorier.
Andras erfarenheter.
Andras hopp.
Andras ödmjukhet och värme.
Min egen styrka av att samla kraft.
Långa promenader bara jag och hundarna.
Andas in friskluften komma bort från sjukhuset. Få perspektiv.
För att senare komma tillbaka till neo med nya krafter för att orka.

Man orkar mer än vad man tror.
Det är när man tror att nu är gränsen nådd så orkar man ändå, man måste, man gör allt för sina barn. Hoppet styrkan kärleken livet.

Godnatt må gott och glöm inte bort att alla har vi en otrolig styrka inom oss som kan lyfta berg om det behövs. /J.H

God fortsättning på nya året! Jag avslutade 2022 med att göra klart boken , äntligen! Lite dålig på att uppdatera kanske har det sina skäl. Nu är boken klar och väntar bara på att sista utkastet där jag ska godkänna innan den går till tryck. Känns så otroligt att äntligen är den klar 10,5 år efter killarnas födelse. Det känns så befriande som att allt skrivande äntligen kommit ner i en bok från starten av all turbulens. Då kanske jag kan lägga fokus på att skriva en fortsättning kanske eller något helt annat. Har lite andra skrifter som legat i glömska länge. Hoppas att kunna sprida hopp med boken, vill tacka och hylla en neonatalvård i världsklass som vi har i Sverige , helt otroligt, vill såklart även hylla mina starka kämpar som orkade kämpa och överleva! Så håll utkik för snart är boken ute.

Må gott och glöm aldrig att hoppet är det sista som överger en. Vintriga hälsningar J.H