Senaste inläggen

Av Jennie Hedlund - 27 november 2019 21:57

Det är så som det känns..
Ovanför ytan en liten bit..
Dag för dag..
Vågar inte tänka så mycket..
Känner mig skör inombords och utombords..
Rädsla..
På sin vakt...
Väntar..
Förväntar mig det värsta...
Stress från 0 till 100...
Hålla sig ovanför vattenytan det är något som jag kämpar med varje dag...
Nära på gränsen...
//J. H

Av Jennie Hedlund - 17 november 2019 22:23

Jag har en dröm..
En önskan..
En förhoppning..
En intention..
Att någon gång få ge ut min alldeles egna bok om födelsen av mina pojkar, innan neo tiden, under neo tiden och efter neo tiden.
En förhoppning att ge andra styrka i den svåra situationen och jobbiga tiden..
En hyllning och tack till all personal som mina barn mött särskilt dem som räddade deras liv vid kritiska stunder, opererade dem, återupplivade..
Och såklart ett tack till mina pojkar som valde livet och kämpade varje sekund för att överleva..
Jag hoppas att kunna hitta ett förlag som kan trycka min bok,
Om så bara för egen del..
Det var en bearbetning att skriva under och efter neo tiden..
Det är det fortfarande..
Att låta mina tankar komma ut,
I en skör tid,
En jobbig tid,
Det är så förlösande att skriva
Skriva om livets sköra tråd,
Tacksamhet,
Den innerliga kärleken till mina pojkar,
Jag hoppas att kunna sprida hopp till andra föräldrar och deras prematura barn..
Situationer och känslor av rädsla oro ovisshet skräck kärlek hopp tro livet framtiden ..
Ingen ro..
Att jämt vara på sin vakt..
Önskar att ge hopp med min bok,
Hylla sjukvårdspersonal,
Hylla mina barn,
De som har kämpat för sina liv,
Vilka hjältar vilka kämpar
Blir rörd berörd och så lycklig glad och innerligt tacksam.

Det bästa är att få vara deras mamma. //J. H

Av Jennie Hedlund - 5 november 2019 21:00

Minns..
Minns när barnen hade fötts..
Konstigt..
Märkligt..
Omtumlande..
Vad hände liksom..
Var inte gravid längre..
Ville ha kvar min mage...
På något psykiskt sätt åt jag en del för att behålla magen..
Ville ha en fortsatt graviditets mage...
Lite snuvad på konfekten...
Ville fortsätta känna sparkningar inifrån magen..
Ville fortsätta vara gravid...
Åt och åt en del för att magen skulle behålla sin storlek..
Snuvad på graviditeten...
Hade många veckor kvar..
De kom redan i vecka 25 + 6.
Mina prinsar livets bästa gåva..
Finaste små killar..
Blev mamma på ett helt annat sätt än hur jag trodde det skulle bli...
Inget blev så som jag tänkte...
Livet vändes upp och ner...
Det jobbigaste men absolut bästa som hänt att 2 små mirakel visade denna enorma styrka att kämpa sig igenom tuffa livsavgörande stunder i kritiska ögonblick..
Så tacksam..
Så glad..
Att just jag fick bli mamma till er mina 2 kämpar och finaste killar..

Försöker så ofta jag kan att säga att jag älskar er mest av allt i hela världen,
Lycka..
Glädje..
Tacksamhet..
Kärlek..
Livets bästa..
Mina två älsklingar..

//J. H

Av Jennie Hedlund - 27 oktober 2019 22:40

Slappna av vad är det..
Något man bör göra då och då..
Helst ganska ofta..
Försöker..
Hör mitt hjärta slå fort och hårt..
Det går inte att varva ner..
Kroppen på högvarv..
Tankarna rusar iväg..
Kroppen har inte tid att ta det lugnt..
Hur kan jag varva ner när jag känner att jag inte har tid..
Rastlöshet...
Vill bli klar fort..
Skynda fort framåt..
Vara effektiv...
Många saker i luften... Helst samtidigt..
Har inte tid att ta det lugnt.. Sån är känslan..

Slappna av det låter så lätt..
Det är svårt..
Hur gör man..
Kroppen är rastlös..
Vill inte orkar inte varva ner..
Hur då liksom..
Vill vara effektiv..
Hjärnan har full aktivitet dygnet runt...
Tänker framåt. Tänker för lite på nuet. Tänker bakåt grubblar analyserar.
Så fort jag känner mig själv ensam får nästan panik..
Ska jag vara med mig själv.. Hur funkar det jag hör bara bruset överrösta mina tankar.. Ett enda surr och störande ljud inombords.. Vet inte men tror att jag har nått fram ganska långt och nära den berömda väggen.. Behöver karta kompass och redskap att ta mig ifrån väggen det är så nära igen.. Förra året var hela min kropp så lealös hjälplös trött i kropp och själ.. Nu börjar jag mer och mer känna liknande.
Jag tror på att det är just brist på återhämtning som gör att mitt tålamod min kraft och rastlöshet orkeslöshet har minskat, förminskats.
Behöver lyssna mer på kroppen.
Tvinga den att lugna ner sig.
Stänga ute grubblerier.
Andas oftare djupare vila mer, mer pauser inte gå i 100 hela tiden, mer normaltakt en balans..
Behöver finns balans i vardagen.
Hur är nog bara jag själv som måste göra upp en strategi kring och omkring.
En utmaning ett måste för att må bra, bättre än nu.

,,,, J. H...

Av Jennie Hedlund - 19 oktober 2019 21:55

Mycket som händer..
Mycket som har hänt..
Livet är inte förevigt...
Man stannar upp när något händer..
Livets mening stannar till..
Man tänker till..
Stannar till..
Stanna upp..
Ur och springer i ekorrhjulet utan att komma nån vart..
Vart är jag påväg..?
Vart är min hälsa påväg...?
Magsår yrsel stickningar och tryck i bröstet och... magont..och magkramper..
Mycket som snurrar i mitt huvud..
Tankarna galopperar..
Flyger iväg..
Hjärnspöken..
Oro som gnager inom olika områden..
Känner hur kroppen ropar stopp..
Nära den berömda väggen igen nuddar den var och varannan dag..
Livet är här och nu..
Livet är det som pågår medan man grubblar över gammalt eller planerar framåt..
Nuet det är här och nu min kropp mår uselt jag försöker ge en hyfsad bra bild utåt..
Tappa fotfästet vill man ju inte..
Känner mig inte lika glad längre..
Vart tog glädjen vägen.. Glädjen över vardagen..
Vågar inte vara glad när jag väl mår bra då och då för nästa dag mår jag dåligt igen.
Tänkt att jag vill planera mera grejer roliga grejer som gå ut och äta, boka evenemang, men jag vill inte och orkar inte planera in något då dagsformen är så olik dag för dag..
Hjärtat slår magen molar yrsel.. Ljuden känns så starka jag hör inte min egen röst inombords det surrar detta ständiga surr inom mig plus alla ljud runtomkring..
Det gör mig trött yr kan inte sortera upp ljud.. Haft så förrut förra hösten.. Minsta lilla ljud känns som en orkester stör mitt inre brus.. Bruset inombords.. Brus när jag är med andra människor och brus när jag är själv.. Jag känner mig ensam när jag är själv och vill vara själv när andra är i närheten..
Det gäller att leva i nuet..
Ta tillvara på dagen...
Varför ödsla tid på att bekymra sig och oro sig...
Varför inte bara leva här och nu..
Det måste jag bli bättre på..
Leva här och nu..

//J. H

Av Jennie Hedlund - 19 oktober 2019 21:07

Passion. Passion var det som fick mig att välja yrket som förskollärare. Passion för att se barns tindrande ögon lysa upp av glädje när nytt lärande och nya upptäckter sker. Passion av att se barnens självförtroende och deras utveckling och lärande är ovärderligt. Minns passionen varför du valde yrket från allra första början var det en föreläsare som sa. De orden fastnade hos mig. Har länge och ofta känt denna känsla av passion men då åtstramning av verksamheten med ekonomi och ökade nyckeltal(antal barn per pedagog) så har denna passion tyvärr kommit längre och längre bort ifrån mig. Fysiska och psykiska tecken på att det är pressat läge leder ganska naturligt till sjukskrivningar. Önskar att politikerna kunde komma ut i verkligheten där vi som kämpar i motvind jobbar på, trots att många odds är emot oss. Som att springa i motvind i 100km/h varje dag tillslut orkar varken kroppen eller knoppen mer. Våra barn i förskola ska få den undervisning som de har rätt till men utan förutsättningar så är det en omöjlig ekvation. Pedagoger går itu inombords av att vara otillräckliga medan politiker inte ser verkligheten utan bara siffror och har ingen aning hur pedagoger sliter sig själva itu. Det är verkligen dags att vakna upp och satsa på förskolan NU inte rusta ner den och göra att pedagoger springer i motvind tills de rasar och deras passion slocknar. Det är NU det behövs satsas inte om flera månader eller år. Det är verkligen pressat läge. Det gäller våra barn, de är framtiden!

Av Jennie Hedlund - 7 oktober 2019 21:45

Tänker mycket mest på sådant som varit, sådant som upplevts och sådant som jag oroar mig för skulle kunna hända men som inte hänt...
Tänker så det snurrar i huvudet..
Tänker om..
Tänker på..
Tänker ifall...
Tänker, om inte...
Tänker katastrof tankar..
Tänker för mycket..
Tänker på scenarion jag upplevt som varit traumatiska..
Tänker på min sårbarhet..
Tänker i min ensamhet..
Tänker högt...
Tänker tyst..
Tänker att jag inte orkar ibland..
Tänker så att hjärtat slår dubbelslag och jag nästan hyperventilerar...
Tänker så att jag känner panikångest..
Tänker så att hjärnan går på högvarv dag som natt..
Tänk om jag kunde sluta tänka så mycket och bara vara istället..
Tänk om jag kunde få låta min hjärna vila ibland utav alla tankar, i bland helt onödiga tidskrävande orealistiska tankar..
Tror att jag tänker så mycket pga allt traumatiskt man upplevt jag är på helspänn från 0-100 på stress skalan ett dunkande hjärta som sätter fart direkt.. Befarar det värsta katastroftänket.. Inte så konstigt att jag tänker mycket alldeles för mycket efter allt man varit med om.. Tänk om jag för en sekund kunde släppa några av tankarna och bara andas, andas frihet andas ut, andas in, andas lugnt.. För hur underligt är det egentligen att tankarna sätter igång så mycket i mig i kroppen hjärtat slår fort och hårt, yrseln kommer, magkramper, hugg i bröstet, och jag förbereder mig på det värsta. En försvarsmekanism jag byggt upp genom åren den sitter inbyggd där sedan födseln av mina barn.. Då befarade man det värsta allt kunde vända på några sekunder från bra stunder till återupplivnings stunder, kris och panik. Kaos och rädsla. Skräck och traumatik. Hjärtat slog volter. Mycket magont. Efteråt lättnad glädje trötthet utmattning tacksamhet.. Allt sitter i kroppen gäller att hantera organisera diskutera kommunisera och framförallt lyssna på kroppen slappna av.. Stela muskler eksem magproblem yrsel.. Livet är till för att njutas av glädjas åt i både med och motgångar lära sig nytt, lära sig av sina erfarenheter. Andas lugnt och fint.
Behöver bli bättre på att stanna upp då och då i ekorrhjulet och reflektera mera, lyssna in, lyssna på sig själv och kroppens signaler.

Godnatt/J.H

Av Jennie Hedlund - 6 oktober 2019 17:59

... Allt kommer tillbaka det går inte att komma ifrån.. Vara stark enda alternativet sedan barnen varit nyfödda.. Nu när det blivit lättare så blir jag dålig som om allt kommer tillbaka allt man hållt tillbaka genom åren med sina egna känslor och behov tankar och tuffa tider.. Det slår tillbaka när man lyssnar på sig själv och börjar luta sig tillbaka. Stark och svag på samma gång då men bildade en mur för att orka, orka varje dag, som en bubbla.. En bubbla en fasad. Nu när man har lättare med allt så är det som en boomerang allt kommer tillbaka med psykiska och fysiska tecken..från 0-100 går min stress reaktion. Hjärtat slår, magont-magkramper, eksem kliar, rastlöshet, stubin och tålamod sviktar. Tar dag för dag med min egna hälsa.. Stress är helt klart det som gör att hälsan sviktar. Lyssna på kroppen..
Vill ha kraft kvar till barnen hemma efter att allt tålamod i princip är på minus efter jobbet..
Fridens liljor en söndag kväll som denna.. /J. H

Presentation

Mamma till tvillingpojkar födda i v.25+6 i juli-2012.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2024
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards