Jag hade en dröm häromdagen. Mycket drömmer man och glömmer lika fort som man öppnar ögonen. Detta var glasklart. Ett nytt manus i en dröm så praktiskt och bra. Det kom bara till mig.

Ur denna dröm kläcktes en idé. Jag drömde och fick en ny kick om en ny bok en start på en ny idé.
En ny bok började skapas när jag vaknade. Jag skrev ner anteckningar ifrån drömmen så fort jag kunde och hade dem levande innan jag skulle glömma bort. Annars är det lätt att glömma. Precis som på neo när vi låg inne så antecknade jag för att inte glömma. Man tror man ska minnas men de där detaljerna som gör helheten glöms lätt bort. Utan detaljer blir det bara ibland som ett tomt skal av en helhet som bara blir som ett tomt skal utan innehåll. Det går inte att få en fördjupning om inte de där specifika särskilda detaljerna kommer med. Som ett äggskal.

Boken som ska bli kommer bli en slags handbok eller erfarenhets baserad bok ur ett föräldraperspektiv som ett hjälpmedel en vägledning från en förälder alltså mig till en annan. Hur jag just jag överlevde tiden på neonatalen. Tips för att överleva den fysiska och psykiska pressen sedan är det bara endast mina tips som jag hoppas kunna ge hjälp och stöd.
En slags överlevnads bok om tiden på neo för min del så som jag upplevde det där tips idéer och erfarenheter ska bli en grund. Ur min bok Pytteresan 100 dagar på neonatalen kommer massor av tips och idéer kunna plockas ut och skrivas om och skrivas in på nytt i ett nytt sammanhang och perspektiv.

Erfarenhet ger erfarenhet som jag vill ge vidare det ska inte stanna där hos mig utan ska vidare till andra som befinner sig i eller har befunnit sig i neovärlden eller känner någon som befinner sig där eller helt enkelt bara du som är intresserad av att ta del av det som jag skrivit.

Jag hoppas kunna sprida en positivitet kring att ta sig fram på neo som förälder utan att gå under. Falla gör man hela tiden bara man reser sig igen och hittar strategier för att ta sig igenom den ibland snåriga jobbiga pressande tiden. Allas neohistorier är unika så det är bara min personliga erfarenhet som jag kommer dela med mig.

Hoppas att komma igång på riktigt med boken inom snart framtid parallellt med en bok om förskola och skoltiden som prematurförälder som också är i startfasen.

På återseende JH

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag fick jag en sån lycklig känsla inombords när jag hämtade mina killar att de snart är 12 år de som har legat och fått plats i en handflata vardera. Det är otroligt. Man förstår inte vilken enorm tacksamhet. En vanlig förälder känner tacksamhet ...

Tänker att nya året nu ska jag inte fokusera på att oroa mig för saker innan de händer. Jag är expert på att annars oroa mig månader veckor dagar innan något sedan när väl dagen är här så har jag oftast oroat mig helt i onödan. Helt meningslöst. Ibla...

Min bok finns nu på flertalet bibliotek. Det är inte bara att ge ut en bok man ska marknadsföra den också. Det är en lycka i sig att se hur ens egna innersta berättelse kommer ut bland andra som ska läsa och ta del av ens personliga tankar. Lite ...

Traumatiska händelser avlöst varandra trauma på trauma det är lite så livet fungerat de senaste 11,5 åren. I förra veckan fick ena sonen hjärnskakning och i samma veva min ena bror hamnade på sjukhus när han tuppade av. Oro oro det är lite melodin i ...

Det var dags igen sist var i februari nu var det september. Jag hade hoppats att det skulle dröja men nu var dagen här igen. Det är fler en 1 gång jag hamnat i traumatiska upplevelser säkert närmare 40-50 gånger och då riktigt skrämmande nära död...