Det var dags igen sist var i februari nu var det september. Jag hade hoppats att det skulle dröja men nu var dagen här igen.

Det är fler en 1 gång jag hamnat i traumatiska upplevelser säkert närmare 40-50 gånger och då riktigt skrämmande nära döden grejer. Inte bara någon ?vanlig? sätta i halsen grej utan på riktigt leva eller dö grej.. 14 sept en helt vanlig torsdag en helt vanlig förmiddag,trodde jag..
jag var hemma m sonen som hade nackspärr och kunde i princip knappt röra sig. Han försökte/kämpade sig upp från sängen och kunde knappt röra huvudet det hade låst sig nästan .. han kom ner från sin säng att på huk och i samma stund som han reste sig upp så föll han ihop helt medvetslös helt borta länge länge minutrarna tickade på efter varandra, paniken blev allt mer påtaglig. Han ändrade färg från vit till blå, jag ändrade färg från normal till tomatröd på kort tid. Mina kinder hettade paniken stegrade mitt hjärta slog så hårt jag höll andan. 5 minuter senare vaknade han upp skräckslagen i blicken höll för bröstet och var påväg bort igen men jag hällde och baddade vatten över hans panna ansikte mm. Från en blålila färg över kroppen så var färgen nu vit istället det var positivt. Ambulans personal anlände jag pratade osammanhängande och andades knappt mellan jag svarade på deras frågor. Jag var ordentligt chockad igen. Det var inte första gången. Jag hade ben som var svaga som nykokta spagettis jag kunde knappt stå på benen satt på huk. Jag visste att jag var så ordentligt chockad igen rädd som bara den och skräckslagen.Ambulanspersonalen såg nog mina skräckslagna ögon jag var så otroligt chockad. Varför varför händer detta igen och vad beror det på tusen frågor. Var så otroligt glad att han hade vaknat upp efter 5 långa minutrar de längsta minutrarna som man kan tänka sig. Hann tänka så mycket. Denna gången var annorlunda han var borta så länge och krampade. Det var sjätte gången sedan 2018 och liknade första gången det hände för då var han borta länge också men kanske 2 eller 3 min.

Traumatiska händelser sätter sina spår gäller bara att se det som något som gör en starkare på något sätt och bygger på känslan av tacksamhet. Livet är livet och livet kan vara väldigt skört ibland och gränsen mellan liv och död hårfin. Det är det som är det fina med alla upplevelser där man verkligen får känna av detta är att känna denna enorma tacksamheten och att motgångar även kan ge styrka och förståelse kring hur skört livet är.

Jag är tacksam varje dag.


Ha en fin kväll JH