En av dikterna i min bok.
Om lycka.
/J. H

Dagens reflektion
Vill ha kvar kraft när jag kommer hem till de bästa jag har mina barn.. Nu har all kraft tagit slut på jobbet och jag ligger redan på minus när jag kommer hem.. Så vill jag inte ha det längre.. Dags för förändring. Vill i första hand vara en bra mamma med tålamod och en bra hustru till min man. Allt däröver kommer i andra hand. Familjen först. Det gäller att hitta en bra balans. Att ligga på plus när man kommer hem det är utmaningen eller förutsättningen för att inte hela tiden ligga på gränsen. Gränsen till att inte orka gränsen på väg mot väggen.. Vet att jag är relativt nära, gäller att bygga upp en mur ett avstånd så att det finns marginal.. Hur hittar jag den balansen och det knepet och den återhämtningen och styrkan det är en vardaglig utmaning och balansgång. Hoppas att kunna finna mig själv oxå mitt uppe i allt känns som att jag tappat bort mig själv, igen. I ekorrhjulet så blir det mycket snurr.. Magen strular yrsel hjärtklappning.. Det är kroppen som talar om att det inte funkar längre. Fokus på de bästa i livet som ger all glädje, mina barn och mannen förstås, så hoppas jag att avståndet till "väggen" blir lite större med tiden. Dag för dag med min mage oxå som på detta vis talar om att det inte är så bra. Klapp på axeln till mig själv och alla andra som lever nära inpå den berömda "väggen". //J. H

En torsdag för 2veckor sedan... Hemma från jobbet började med yrsel svimnings känslor och därefter började magen krångla. Magsmärtor. Denna torsdagen var jag kallsvettig yr var tvungen att öppna dörren få luft, känns som hjärtat slog så fort och det kändes formligen som att jag inte orkade längre fick dödsångest jag klarar inte mer. Tappade orienteringen blev förvirrad tappade verklighetsuppfattning. Tänkte irrationellt. Yrslig hjärtklappning ångest. Var tvungen att ringa maken. Känner mig då lite lugnare men fortfarande yr svimfärdig och desorienterad. Hjärtat slog hårt och fort. Tunnelseende. Satt mig på huk utomhus knaprade dextrosol och drack vatten eller snarare halsade vatten. När jag svimmade sist var jag svårväckt och maken var nära att ringa ambulans.

Denna gången lyckas jag få tillbaka mitt rätta jag efter ett tag men resten av dagen var jag trött och kände mig omtumlad.

I efterhand förstår jag att det var en panikångest attack. Måste försöka lyssna på kroppen. Gör det men tydligen inte tillräckligt. Påväg in mot väggen nuddat och nuddar väggen lite då och då senaste tiden.
Men den panikångesten jag kände denna torsdagen var en obehaglig känsla som nog vill varna kroppen eller kroppen vill varna mig. Vet att jag känt mig så stressad sista tiden så är kroppens sätt att varna mig.
Känner igen tecken som jag känt förrut yrsel magont hjärtklappning.
Hoppas på bättre mående/J. H

Det känns som tusen ljud ekar av minsta lilla ljud. Som att alla ljud låter högre än de är. Snurrar i huvudet snurrar av att inte kunna kognitivt sortera organisera ...
Torsdag den 12 september hemma från jobbet. Känner helt plötsligt att hjärtat slår dubbelvolter yrseln kommer plötsligt. Jag knapprar dextrosol, denna dagen massor för att hålla mig på alerten. Eller senare tiden tuggar för att hålla mig på benen och förebygga att inte svimma..
Jag sitter och skriver listor över vad jag behöver göra hemma respektive på jobbet. Därefter börjar jag skriva i mina barns hälsojournaler som ska tillbaka till skolan. Känns övermäktigt, tänker tillbaka, tänker på sådant som jag behöver göra och.. detta blev övermäktigt jag kände mig svimfärdig.
Kändes som att jag skulle svimma öppnade altandörren fyllde ett vattenglas åt dextrosol.. Får knappt någon luft ångest min hjärna tänker att nu orkar jag inte mer.. Övermäktig känsla nästan hyperventilerar lite panik jag vill inte svimma. Hemma själv. Ringer maken. Försöker andas lugnt. Tänka på något annat.. Till slut avtar yrseln och jag vågar upp och röra mig. Känner mig omtumlad och ännu tröttare efteråt som om jag sprungit ett maratonlopp.. Förvirrad känsla. Det var nog nån sorts panikångest attack reflekterar jag nu i efterhand.
Reflektera det gör jag alltför sällan. Samma tid förra året trappades min stress upp.. Jag får känslan av att vara väldigt nära där igen.
Hoppas det lugnar sig
Efter en vecka hemma så hoppas jag att det räcker så..
.../J. H

Kroppen försöker säga något
Yrsel hjärtklappning åter igen
Ljuden runtomkring brusar inom mig låter som skrik trots att de inte är så jättehöga
Som en maskin som gnisslar ett system som inte fungerar
Ett system där man tänker att så lite som möjligt personal för att hålla nere utgifterna
Mer inkomster till verksamheten och mindre utgifter
Det är mer vanligt än ovanligt att jag kommer hem och känner mig ganska dålig ganska så trött
Ingen ork till de bästa jag har mina barn och maken
Kraften slut på minus redan när jag kommer innanför dörren - 150 % i kraft.. Borde vara på plus,, borde känna mig lugnare, jag är ju ingen robot. Tuffa tider.
Mina barn vill oxå ha en mamma som orkar efter skolan. Som orkar leka busa ha tålamod kvar.
Vi får se hur framtiden tycks bli, jag vill inte falla tillbaka till hur jag mådde i nov/dec 2018. Jag känner mig helt mör och trött stressad ont i magen yrsel svimfärdig alla intryck jobbiga alla ljud går in i varandra.
Dags att sova nu. /J

Bearbeta.
Som barn som ser något otäckt upplever något traumatiskt som i detta fallet jag syftar på, när tvillingbrodern tappade medvetandet och jag fick göra mun mot mun metoden.. medan andra sonen såg på. Hur bearbetar man det själv och hur bearbetar barnen det.. Tror att det är genom att prata låta dom få prata om det, vad mer kan man göra eller bör göra. Prata med någon utomstående skulle det vara till hjälp eller inte, det skadar nog inte,. Jag vill att de ska bearbeta och inte känna när de blir äldre att de inte har bearbetat det som hände..vi mötte en ambulans idag när vi var ute och åkte och då kom det upp att sist de åkte ambulans var när ena sonen var dålig och tappade medvetandet.. "Och jag grinade när jag åkte ambulans till dagis " sa min ena son. Vad gör man det fanns ingen plats i ambulansen för båda två, ingen anhörig svarade jo mannens moster och min make var i Tyskland. Då fanns inte så mycket val mer än att han fick åka till förskolan.. Jag känner mig rätt ensam ibland och särskilt den gången. Det är en ensamhet som letar sig in i en, jag letade i telefon boken i mobilen vem jag skulle ringa.. Önskar att barnens mormor och morfar bodde närmre eller att vi bodde närmre dem. Det är när det händer något som man önskar ibland att man hade fler omkring sig. Jag behöver också bearbeta kanske jag och sonen eller båda sönerna kan hitta något tillfälle att prata mer om det som hände tillsammans bara vi eller med någon annan utomstående. Jag känner att jag vill göra det bästa, som man alltid känner som mamma. Jag har själv känt att genom att prata och prata med nära och kära om händelser man upplevt så har det lättat det inre genom att få ur sig genom att prata och prata åter och åter igen. Det är nyckeln till att bearbeta tror jag, en del i bearbetningen.

Må väl, godnatt /J. H

Det är exakt 8v kvar i förskolan.
En ny tid med nya utmaningar väntar. Skolan. Förskoleklass.
Börjar summera reflektera titta bakåt titta framåt. Vad som har hänt, hur mycket som har hänt. Hur de utvecklats, hur alla svårigheter blivit mindre och mindre för varje år. Infektionskänsligheten blivit mycket mindre eller bättre. Tillsatser med extra fett och grädde i maten på förskolan och hemma. Näringsdrycker hemma och på förskolan minimax och nutrini kidz.. En känsloladdad mamma mycket tårar vid lämningen - explosioner av känslor. Sådan känsla liknande den när jag lämnade vid kuvöserna.. Att lämna. Så jobbigt då. Nu har även jag fått lite mer distans och kan hantera-oftast ganska bra. Ibland är även jag i sårbara perioder. Flashbacks lite då och då. Efter allt man gått igenom är det inte så konstigt.
/J. H.

Man kan ju ibland känna hur saker läggs på hög positiva höjer ens stämning negativa sänker ner humöret. Som prematurmamma så är man rätt stark eller man har inte haft något val. 

Nu är det en bägare som är ganska full.

Från olika håll höjs nivån.

Kommentarer är en väldigt stor del av detta.

Antecknar ner fyller på känner mig mätt på olika värderingar ifrågasättanden kommentarer negativa anspelningar  verbala, icke verbala.. Min roll som mamma när jag är hemma och fröken när jag är på jobbet är just nu jag. Den människan bakom har blivit som en skugga.. En skugga som syns när solen skiner.. När positiva känslor kommer ser jag den mörka skuggan smygandes..och när inte solen skiner ser jag ingen sol inget ljus. Varit deppig en längre tid och vissa saker tagit med en klackspark men nu börjar jag känna att det får vara nog.

Jag hoppas att kraft av positiv art fylls på..

Känner mig sliten itusliten hjärtat rusar när jag vaknar på morgonen. 2månader tills semester. Dra i min handbroms stanna upp andas. Så mycket tyckande kommentarer värderingar ifrågasättande, bägaren är fylld.

Pussar godnatt till det bästa som finns, mina barn. Sa samma saker till dom ikväll vid nattningen som när de låg i kuvöserna.. Puss o kram sov så gott mamma älskar er.