Kämpa
Kämpa som prematurmamma
Kämpa som NPF mamma
Kämpa som tvillingmamma
Kämpa för rätt behov i skola /fritids
Kämpa för att skriva alla uppföljningar
Kämpa för att rodda allt med instanser olika sjukhus uppföljningar habiliteringen läkarbesök , skrivelser , telefonsamtal, möten , hålla koll på allt. Det är mindre av detta nu men ändå en del att rodda med
Kämpa med att hålla stressnivån på lagom nivå
Kämpa med att ständigt vara redo att saker kan hända ständigt vara i beredskap
Ibland snurrar det, allt som i ett virrvarr
Kämpa med att barnen ska få hjälp på fritids På fritids försvinner allt stöd helt plötsligt.
Som om behoven försvinner då vilket de inte gör
Resurserna försvinner
Kompetensen försvinner
Barngrupperna ökar
Personaltätheten minskar
Maktlöshet
Som att springa med ögonbindel baklänges
Faller ihop som en kortlek ibland
Reser mig starkare med erfarenhet men på samma gång skörare
Någon myntade begreppet starkskör
Tycker det säger mycket
Det är så det ofta känns
Ibland är man skörare ibland starkare
Det pendlar däremellan
Känslomässigt tufft ibland
Ibland stark ibland skör en pendlande rörelse emellan dessa känslor och beroende på olika situationer
En sak är säker
Det är att jag kommer fortsätta kämpa
Kämpa och göra allt i min makt för att mina barn ska få det bästa
Om jag faller ibland så beror det på att jag varit stark för länge helt mänskligt
Vad andra inte vet är att som prematurmamma och NPF mamma så spelar vi i en annan dimension
Vårt utgångsläge är ett helt annat
Vi kämpar med allt i med och motgång
Vad som binder oss samman är att vi inte ger upp vi kämpar oss blodiga och gör allt i vår makt för att våra barn ska få det allra bästa som de behöver och har rätt till


Trevlig kväll hälsningar JH
Och glöm aldrig att allt vi gör minsta lilla kommer tillbaka tusenfalt