Bearbetning det är bra
Men hur när man upplevt något traumatiskt för vem förstår då..
Vem förstår är frågan, vem kan förstå, vem vill förstå. Vem..
Det är ensamt det är jobbigt svårt tufft krävande rädsla skräck malande känsla som kryper in i kroppen bygger bo i kroppen äter liksom upp... Det är tufft.
Jobbigt. Kämpigt. Man ler på utsidan men på insidan skakar man av skräck. Andra gången...
Händer det en gång ok då tror man att det är En gång... Sedan kommer minnena traumatiken upp igen när det händer igen.. Panik rädsla skräck.. Blir blå alltmer.. Jag känner hur hjärtat slår hårt dunkar hårdare fortare sticker till.. Det är så jobbigt.
Det gör något med en själv när det händer och nu gång 2..
Man mår inte så bra..
Tusen frågor..
Spekulationer...
Oroskänslor...
Kan inte slappna av...
Vad hände och varför och hur kan vi undvika att det händer igen..
Detta gnager...
Maler...
Värker inombords...
Inom mig... Jag vill ha svar... Vill ha en beredskap... En orsak...
Mitt hjärta dunkar när jag tänker tillbaka på i söndags eftermiddag.. Blodet pumpar hjärtat slår hårt och fort... Vad händer, samma igen.. Det är så overkligt när man står mitt uppe i allt.. Sekunder känns som minutrar.. Livet stannar upp, livet stannar till, livet står still,..
Agera fort gör något skriker mitt hjärta och hjärna, gör det rätta som du gjort förrut...
Stress *1000
Livet är så skört det vet vi sedan tidigare med 100 dagar neonatalen med upp o nedgångar... Livets sköra tråd.
Det fantastiska livet, livet är det bästa, livet är allt! Livet är barnen livet är här och nu. Hoppas att få svar på mina frågor mina ifrågasättande mina spekulationer diskussioner känslor svar på att undvika liknande händelse igen och kunna undvika.
Aldrig aldrig mer igen hoppas jag.

Må väl/J. H....

Det är så som det känns..
Ovanför ytan en liten bit..
Dag för dag..
Vågar inte tänka så mycket..
Känner mig skör inombords och utombords..
Rädsla..
På sin vakt...
Väntar..
Förväntar mig det värsta...
Stress från 0 till 100...
Hålla sig ovanför vattenytan det är något som jag kämpar med varje dag...
Nära på gränsen...
//J. H

Jag har en dröm..
En önskan..
En förhoppning..
En intention..
Att någon gång få ge ut min alldeles egna bok om födelsen av mina pojkar, innan neo tiden, under neo tiden och efter neo tiden.
En förhoppning att ge andra styrka i den svåra situationen och jobbiga tiden..
En hyllning och tack till all personal som mina barn mött särskilt dem som räddade deras liv vid kritiska stunder, opererade dem, återupplivade..
Och såklart ett tack till mina pojkar som valde livet och kämpade varje sekund för att överleva..
Jag hoppas att kunna hitta ett förlag som kan trycka min bok,
Om så bara för egen del..
Det var en bearbetning att skriva under och efter neo tiden..
Det är det fortfarande..
Att låta mina tankar komma ut,
I en skör tid,
En jobbig tid,
Det är så förlösande att skriva
Skriva om livets sköra tråd,
Tacksamhet,
Den innerliga kärleken till mina pojkar,
Jag hoppas att kunna sprida hopp till andra föräldrar och deras prematura barn..
Situationer och känslor av rädsla oro ovisshet skräck kärlek hopp tro livet framtiden ..
Ingen ro..
Att jämt vara på sin vakt..
Önskar att ge hopp med min bok,
Hylla sjukvårdspersonal,
Hylla mina barn,
De som har kämpat för sina liv,
Vilka hjältar vilka kämpar
Blir rörd berörd och så lycklig glad och innerligt tacksam.

Det bästa är att få vara deras mamma. //J. H

Minns..
Minns när barnen hade fötts..
Konstigt..
Märkligt..
Omtumlande..
Vad hände liksom..
Var inte gravid längre..
Ville ha kvar min mage...
På något psykiskt sätt åt jag en del för att behålla magen..
Ville ha en fortsatt graviditets mage...
Lite snuvad på konfekten...
Ville fortsätta känna sparkningar inifrån magen..
Ville fortsätta vara gravid...
Åt och åt en del för att magen skulle behålla sin storlek..
Snuvad på graviditeten...
Hade många veckor kvar..
De kom redan i vecka 25 + 6.
Mina prinsar livets bästa gåva..
Finaste små killar..
Blev mamma på ett helt annat sätt än hur jag trodde det skulle bli...
Inget blev så som jag tänkte...
Livet vändes upp och ner...
Det jobbigaste men absolut bästa som hänt att 2 små mirakel visade denna enorma styrka att kämpa sig igenom tuffa livsavgörande stunder i kritiska ögonblick..
Så tacksam..
Så glad..
Att just jag fick bli mamma till er mina 2 kämpar och finaste killar..

Försöker så ofta jag kan att säga att jag älskar er mest av allt i hela världen,
Lycka..
Glädje..
Tacksamhet..
Kärlek..
Livets bästa..
Mina två älsklingar..

//J. H