Känns som jag står väldigt på gränsen. Gränsen som jag varit vid ganska länge inombords. Gränsen till att explodera, brinna upp, trilla utför en bergskant. Som förälder till 2små numera stora killar är man jämt i stressberedskap ständigt från 0 till 100. Kommentarer åsikter från andra har lagts på hög...från alla möjliga håll. Andra ska tala om hur man ska lösa grejer som om man inte är tillräckligt lösningsfokuserad. Jag kan inte ta ex vem som helst som barnvakt. Får klump i magen av olika förslag kanske välmenade men på något sätt är det ändå min/vår ensak vem och hur vi ordnar privata enskildheter. Kommentarer vid sjukdomar pustningar frågor ifrågasättande ..börjar svämma över lite inombords. Dags för nytt nu. Nya kontakter nya utmaningar där man träffar positiva vibbar. .vem bryr sig på riktigt egentligen äkta. Det vet jag en..hon bryr sig med äkthet eller fler än en. Där känns det att det är äkta förståelse undran empati...man vet när någon frågar hur det är hur man mår men inte har tid att lyssna på svaret. Tänk på hälsan det är det allra viktigaste säger min mamma. Ja det är nog dags att stanna upp oftare och framförallt inte vara tyst och gömma undan allt i en hög ..tillslut blir glaset överfyllt. Det är bara jag som kan ändra på det. Tänker på att efter min influensa och barnens....då kom jag äntligen glatt tillbaka efter allt psykiskt ganska mör....."nu har du mycket att ta igen.." var första kommentaren..." ..efter det kände jag mig väldigt uppstressad...hjärtklappningar ..besökte vårdcentralen..vaknade mitt i natten och funderade vad och hur jag skulle kunna ens ta igen 4veckors arbete. Jag jobbar med att sänka ribban men med sådant känns det sisådär. Det är intressant hur olika fenomen och hur det negativa gärna biter sig fast som en fästing och suger ur allt positivt..Man känner sig rätt värdelös otillräcklig dålig ...på den berömda gränsen nu där oro över yngsta sonen tar mycket kraft personer som vill lösa saker ..hade jag ansett att det var ett alternativ så hade jag valt det för längesedan. Mår illa känner hur senaste månaders viktuppgång hjärtklappning yrsel har sina skäl kroppen säger till. Mycket på olika håll. En neoresa en historia många vårdkontakter fortfarande..för mycket känns övermäktigt rodda, försvara, argumentera, prioritera, prestationskrav. Tänkt mycket på när jag hade hjärtklappningar yrsel m.m på mina barn..jag måste säkra upp..därför skaffade jag nyligen en livförsäkring. Men det viktigaste av allt, FAMILJEN FRAMFÖRALLT, DET ÄR DET VIKTIGASTE!