Alla inlägg under maj 2015

Av Jennie Hedlund - 5 maj 2015 23:09

Pusselbitarna börjar falla på plats och när man börjar stanna upp och tänka då helt plötsligt trillar poletten ner. Orkeslösheten maktlösheten och ptsd (posttraumatisk stresssyndrom) allt vi gått igenom och när huvudet snurrar av stress när man lämnar på förskolan.  Ses i morgon var mina ord till barnen när jag lämnade. Huvudet snurrar på högvarv. Kom ut från grinden: vart går jag nu? Hjärnan på högvarv. Tänker att lite hälsokost gör så att man stannar upp trodde jag.  Ju lugnare ju mer stressad. Att befinna sig fysiskt någonstans men psykiskt någon helt annan stans.  Hjärtklappning tårar påväg lite här och varstans. Börjat domna i höger kind ibland.  Tungandad och hjärtat slår dubbla slag.  Hur lycklig som helst men oron och stressen sitter kvar. Ständigt tänka ett steg framåt. När kommer nästa vakennätter med svårigheter för våra små. När kraven att prestera stiger kanske jag borde sänka ribban. Istället höjer jag den. Så tydligt ptsd och att tankar på att inte duga inte vara tillräckligt bra ja man vill vara supermamma rakt igenom. Allt speglar av sig lite här och lite där behöver bearbetas. Små stresscener läggs lager på lager och ibland känms det som att jag inte får luft.  Får tungt att andas, hjärtklappning.  Ständigt känna sig som en cm ifrån att kroppen säger ifrån ordentligt. .somna sent. Den oron i kroppen inte kunna slappna av utan hela tiden tänka ett steg framåt och ett steg till gör ju att man glömmer bort att leva i nuet.  Utåt visar en lugn fasad inåt är det en ständig jakt och kamp som behöver bearbetas kring det som varit/är och att vara människa.  Tänk att få prata med dem som har varit i vår situation och levt på den sköra tråden mellan liv och död. Gnagande oro rädsla glädje skräck. 1-2 tim sömn på fam.neo eksem armar och händer. Spritade händer tills det sved in i såren . Ibland tyckte jag om känslan när det sved till för då kunde jag släppa oron för ett par sekunder och känna smärtan fysiskt istället för psykiskt. När man tror att man beartbetat klart en hel del så kanske man bara kommit halvvägs i processen. Jag längtar efter att känna lugnet inom mig andas ut och få ro i en kropp som går på högvarv..känns som att hösten kommer bli en tid för återhämtning  ingen stress ingen press  och ptsd kommer vara långt i fjärran för en lång stund framför. Det är min förhoppning.  Lugn och ro det är mitt nya måtto för jag har ju redan vunnit bästa vinterna på lotto, 2 underbara små och min sambo som ställer upp i vått och tått. Dags för ro här i vårt bo. Lyssna på kroppen. Andas. Lev och njut varje minut. Så skönt att få skriva det känns som att spela upp en härlig gammal cd-skiva. Underbara bokstäver och inspiration att skriva känns som en bearbetning när fingrarna i samspel med minnet får sinnet att kännsa lugn en sekund. //5maj15

Av Jennie Hedlund - 2 maj 2015 00:24

~Boken~

Tittat tillbaka i L o W bok igår. Den 18juli-15 fyller våra 2 mirakelkillar 3 år. ♡♡ Kände hur tårarna började falla ner längs kinderna när jag tittade tillbaka in i deras bok. Tänk att vi klarat oss igenom allt. Man har så mycket mer styrka än vad man tror.  Förstår inte att vi orkade när jag tänker tillbaka. Genom styrka från våra barn och genom varandra och nära och kära så fanns inga tvivel på att det inte skulle gå. Vi levde i nuet utan att vilja eller våga tänka framåt.  Flyga upp från sängen på morgonen på Astrid Lindgrens föräldravåning när larmet ringde kl.07.00 . Blicka ut över E4:an och den trafikerade vägen. Något bissart att se kyrkogården från fönstret. Somnade ofta vid 02 tiden efter att ha suttit hos våra små och haft svårt att slita mig. Ville inte gå därifrån för ovissheten av att lämna dem tärjde inombords..att inte veta hur natten skulle bli..min ritual varje kväll var att sitta hos dem var och en ",puss och kram natti natti mamma älskar er" ♡och millimeter rättvisa båda skulle få lika mycket tid och så viskade jag orden till dem. Var det svajigt i saturation så väntade jag till det hade lugnat ner sig.. ofta följde dom varandra. Gick en av dem ner i syressättning så följdes dom åt och även om det gick upp. En kväll var det magiskt båda plingade på 100 samtidigt under en lång stund. Ett speciellt band har tvillingar!!  Och dom kände och hörde säkert att mamma var där.  ♡♡ gick i tomma korridorer påväg mot föräldravåningen på natten. Tomt, öde, nästan kusligt tomt. Våra små kämpade för sina liv i sina respiratorer ..livet är så skört, en tunn tråd mellan liv och död. Förra året inför 2års dagen var målet att färda boken om dem men i och med allt som hände, pluggande/semestrar/och att ha fullt upp med att följa deras utveckling~att anteckna allt som hände i deras utveckling och i vår familj så tickade tiden helt enkelt iväg. Det känns så viktigt att få med allt som händer i nuet på olika sätt så boken har legat lite åt sidan. Nu är det dags att fortsätta och nya perspektiv har utvecklats under tidens gång.  Det är fantastiskt hur bra det gått och tacksamheten är ständigt närvarande och gör sig påmind varje dag.  Så fort jag tittar in i deras bok och anteckningar från neo känner jag en varm innerlig känsla av att fortsätta skriva och lyckotårarna faller varma och obehindrat över mina kinder.  Så underbart härligt! Vill sprida hopp till andra i liknande situation,kämpa och finns hos barnet/barnen så mycket ni nånsin kan. De känner det,det ger dem styrka som sprider sig liksom ringar på vattnet ♡Livet är det största☆ snart hoppas jag bli klar med deras och vår bok, ♡Pytteresan♡ håll utkik, för en vacker sommar-eller höstdag så finns den i dina händer och jag lovar att den kommer beröra. ~/kramar till er som kämpar och har kämpat och till er alla andra! Njut av livet!~och ta inget för givet.

Presentation

Mamma till tvillingpojkar födda i v.25+6 i juli-2012.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards