Det var dags igen sist var i februari nu var det september. Jag hade hoppats att det skulle dröja men nu var dagen här igen.

Det är fler en 1 gång jag hamnat i traumatiska upplevelser säkert närmare 40-50 gånger och då riktigt skrämmande nära döden grejer. Inte bara någon ?vanlig? sätta i halsen grej utan på riktigt leva eller dö grej.. 14 sept en helt vanlig torsdag en helt vanlig förmiddag,trodde jag..
jag var hemma m sonen som hade nackspärr och kunde i princip knappt röra sig. Han försökte/kämpade sig upp från sängen och kunde knappt röra huvudet det hade låst sig nästan .. han kom ner från sin säng att på huk och i samma stund som han reste sig upp så föll han ihop helt medvetslös helt borta länge länge minutrarna tickade på efter varandra, paniken blev allt mer påtaglig. Han ändrade färg från vit till blå, jag ändrade färg från normal till tomatröd på kort tid. Mina kinder hettade paniken stegrade mitt hjärta slog så hårt jag höll andan. 5 minuter senare vaknade han upp skräckslagen i blicken höll för bröstet och var påväg bort igen men jag hällde och baddade vatten över hans panna ansikte mm. Från en blålila färg över kroppen så var färgen nu vit istället det var positivt. Ambulans personal anlände jag pratade osammanhängande och andades knappt mellan jag svarade på deras frågor. Jag var ordentligt chockad igen. Det var inte första gången. Jag hade ben som var svaga som nykokta spagettis jag kunde knappt stå på benen satt på huk. Jag visste att jag var så ordentligt chockad igen rädd som bara den och skräckslagen.Ambulanspersonalen såg nog mina skräckslagna ögon jag var så otroligt chockad. Varför varför händer detta igen och vad beror det på tusen frågor. Var så otroligt glad att han hade vaknat upp efter 5 långa minutrar de längsta minutrarna som man kan tänka sig. Hann tänka så mycket. Denna gången var annorlunda han var borta så länge och krampade. Det var sjätte gången sedan 2018 och liknade första gången det hände för då var han borta länge också men kanske 2 eller 3 min.

Traumatiska händelser sätter sina spår gäller bara att se det som något som gör en starkare på något sätt och bygger på känslan av tacksamhet. Livet är livet och livet kan vara väldigt skört ibland och gränsen mellan liv och död hårfin. Det är det som är det fina med alla upplevelser där man verkligen får känna av detta är att känna denna enorma tacksamheten och att motgångar även kan ge styrka och förståelse kring hur skört livet är.

Jag är tacksam varje dag.


Ha en fin kväll JH

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag fick jag en sån lycklig känsla inombords när jag hämtade mina killar att de snart är 12 år de som har legat och fått plats i en handflata vardera. Det är otroligt. Man förstår inte vilken enorm tacksamhet. En vanlig förälder känner tacksamhet ...

Tänker att nya året nu ska jag inte fokusera på att oroa mig för saker innan de händer. Jag är expert på att annars oroa mig månader veckor dagar innan något sedan när väl dagen är här så har jag oftast oroat mig helt i onödan. Helt meningslöst. Ibla...

Min bok finns nu på flertalet bibliotek. Det är inte bara att ge ut en bok man ska marknadsföra den också. Det är en lycka i sig att se hur ens egna innersta berättelse kommer ut bland andra som ska läsa och ta del av ens personliga tankar. Lite ...

Traumatiska händelser avlöst varandra trauma på trauma det är lite så livet fungerat de senaste 11,5 åren. I förra veckan fick ena sonen hjärnskakning och i samma veva min ena bror hamnade på sjukhus när han tuppade av. Oro oro det är lite melodin i ...

Hör hur de andas tryggt mina finaste killar jag behöver inte räkna andetag eller lägga örat mot deras bröst för att höra om/att de andas. Jag behöver inte vara orolig. Förrut då vaknade jag mitt i natten och kollade så att de andades, var ständigt på...