Har kommit till insikt om varför jag kraschar ibland och mår dåligt, med den ryggsäck man har som extrem prematur mamma starten och allt vi gått igenom och sådant så är det inte så konstigt. På mig är det både fysiskt och psykiskt. Fysiskt magen eksem yrsel huvudvärk stress symtom som går från 0-100 vad som kallas post traumatiskt stress syndrom. Ptsd.. Och även psykiskt genom konstiga tankar ibland "hjärnspöken", ångest, social ångest vid trängsel mycket folk... Som panikångest, svettas, känner mig instängd.

Även att man fått kämpa stå på sig i olika sammanhang, gå på magkänslan och inte på tips och råd, utredningar npf diagnoser byte av skola, landa i det, vilja att barnen ska lyckas, må bra är ju ändå det absolut viktigaste. En lärare sa på förra skolan att det viktigaste är hälsan att må bra för barnen och få självförtroende känna sig lyckade och nöjda. 1 år i gamla vanliga grundskolan som inte var särskilt bra på något sätt alla delar var på något sätt jobbiga uppförsbackar svårigheter misslyckande på misslyckande. Inte bra. Inte anpassad för olikheter, de som finns utanför ramen. Nu uttalar sig barnen om att de får den hjälp de behöver i nya skolan särskilt anpassad och det värmer långt in i hjärtat.
Det var dagens insikt att jag kraschar ibland beror på att man har varit stark länge i olika perioder och sammanhang tillslut kör man sig själv i botten. Det viktigaste är ändå att efter varje gång ta sig upp starkare och kämpa vidare.
Hälsningar av kämpaglöd och kämpavilja. /Jennie