Alla inlägg under oktober 2018

Av Jennie Hedlund - 29 oktober 2018 20:39

... Så mycket som hände de 100 dagarna våra barn låg inne på neo iva och familje neo. Hittade en bild på mig och min lindade arm med bandage. Kliade oavbrutet som om det var myror innanför huden. Var till läkare fick kortison men hjälpte inte. Fick råd om salvor. Inget hjälpte. Fingrarna kliade även de sår blödde och det kliade konstant morgon och kväll dag som natt. Lindade med bandage från händerna/fingrar upp till armvecket. Vänster arm vilka sår och rodnad. Det var ett ständigt kliande jag kände hur handdesinfektionen brände mot såren på och mellan fingrarna. Nästan så att det onda för en stund fick mig att tänka på något annat för en liten stund än all hemsk oro. Man levde dag som natt i ovisshet rädsla skräck. Som att segla ut på ett stort hav i mörker utan kompass utan någonting mer än att hoppas. Hoppas på att någon gång se en skymt av land, en liten ljusglimt i horisonten, ett tecken... Samtidigt som att jag inte ville se något som inte var bra. Jag var så rädd att hjärtat nästan jämt hoppade över slag, hjärtklappning. Ont i magen konstant. Sömnbrist. Ont i magen. Klåda fingrar och vänster arm. Sådan oro. Alla berg och dalar bergochdalbana hela livet. Det var så psykiskt och fysiskt påfrestande att ingen som inte varit i neo's upp och nervända värld kan förstå eller ens tänka sig in i hur det kan vara.
Från ena stunden till den andra upp och ner, bra och riktigt dåligt, återupplivnings försök, infektioner, operationer, blodförgiftning, blodtransfusioner, kritiska ögonblick och jämt tungan rätt i mun. Jämt på sin vakt. Aldrig kunna slappna av. Alltid orolig. Hur blir natten, vilka jobbar, ställa larmet på mobilen kl 06.30 Ställa mig i duschen i en iskall ibland för att vakna. Ibland ville jag nästan straffa mig själv spritade händerna med massa handsprit så det skulle svida massor för att hindra alla andra tankar att tränga sig in. Skuld och känslan av att jag gjorde nått fel när de låg i magen kom gärna några inpå.. Skulle jag inte dammsugat den dagen eller ansträngt mig. Vad kunde jag gjort annorlunda så att de hade stannat kvar längre i magen? Anklagande skuld skam press stress oro ovisshet. Som att gå sönder inombords av all oro men ändå måste kämpa allt man kan för att orka. Det var lex Maria, ifrågasättande... Hemska ögonblick.. Skakande för att hålla en blågrå son vid liv? Varför ringde ingen? Vi sov hemma en natt. När vi kom dit ingen hade ringt och det var riktigt kritiskt. Ambulans transport för akut tarm operation. Vad? Varför? Varför? Skulle inte de hade velat bli kontaktade om det var deras barn som legat inne och varit så kritiskt sjuk? Frågor, många frågor. Vissa ögonblick och situationer glömmer man aldrig. Vissa bleknar vissa är så tydliga i minnet. Inte konstigt att ens egen kropp reagerade både psykiskt och fysiskt.

Bra att minnas tillbaka ibland. Hur det var. Hur bra det är nu. Vilken resa. Vilken fantastisk tur att våra barn överlevde. Evigt tacksam så otroligt tacksamma. /J. H

Av Jennie Hedlund - 21 oktober 2018 21:34

Nu börjar höstens infektioner komma smygandes och prematuriteten gör sig påmind.. Astma puffar, nattliga uppvak, rassliga m.m
Folkhälsomyndighetens rs prognoser börjar registreras och det sitter lite i ryggmärgen att gå in och följa prognoserna. I år är det en "hög" säsong som väntar. Jag hoppas att denna hösten blir lugn fast vet med mig att denna tiden på året för med sig infektioner av olika slag och nu har de börjat ge sig till känna.
Hoppas på en lugn höst.
//J. H

Av Jennie Hedlund - 19 oktober 2018 21:46

Snart korrad 6års dag. Datumet känns speciellt det var då våra pojkar hade beräknat födelsedatum. 24 oktober var de beräknade att födas. 18 juli, 3,5 månad tidigare föddes 2 små mirakel och deras föräldrar fick genomgå de svåraste och tuffaste dagar nånsin.
Tufft tärande och så svåra jobbiga dagar.
Man tror att bebisar ska födas i v. 40. Ok jag trodde att tvillingar kommer lite tidigare någon vecka tidigare men inte 3,5 månad för tidigt. Sån traumatisk chock.
Nu i efterhand med ett större perspektiv och vad det har gett för erfarenhet om livet är ovärderlig trots allt.

OCH den 25 okt 2012 kom vi hem från sjukhuset sån otroligt härlig upplevelse men skrämmande att inte kunna trycka på någon larmknapp. Då blir det firande 6år sedan snart. Vi firar våra underbara finaste killar varje dag året runt. Firar livet kämpaglöden viljan de haft och har. Viljan att vilja leva, överleva, kämpa, orka.
Så tacksamma så lyckligt lottade, glada. Ni är det bästa vi har! Puss och kram från mamma och pappa

Av Jennie Hedlund - 3 oktober 2018 16:46

Senaste inläggen. Lite dikter från då. Nu är det annat som tar och ger kraft. Behöver samla mer kraft. Hur är frågan när flera områden tar kraft mer än ger kraft. Jag hoppas att det blir lugnare och att jag lär mig att fortsätta att säga ifrån när något känns fel. När hopplösheten och maktlösheten kryper fram i olika områden behöver jag redskap att hantera. Fortsättning följer i nästa inlägg..

Av Jennie Hedlund - 1 oktober 2018 22:06


Inre kraft

Lägger fram allt på ett bord
Försöker sätta ord
Inga ord finns det att få fram
Öppnar upp lådan nu
Tittar ner försöker att förstå
Stänger om lägger locket på
Öppnar upp pratar om lägger ner och vänder om
Likt en rycksäck eller så, kan förklara vad vi bär på
Plocka upp plocka ner
Allt som har skett
Tänker om ibland, tänk om det hade gått snett
Allt är så rätt
Två små mirakel kom till oss
Visade oss vilken kraft vilken kämpa anda
Det var svårt att förstå
Att snubbla in som mamma och pappa
En helt ny värld som rörde om, rörde oss, berörde hela oss
Lång lång tid tills vi fick en inre frid
Vill sprida hopp sprida tro sprida kraft och sprida ro
Till andra som finns där nu ser allt i en dimma
Känns som man ska svimma. Jo jag vet det är
Värsta fasan
Värsta brasan
Stå vid bergets brant
Känna vinden i ryggen hålla fast vid sin tro
Eller som att vara ute på hav i största storm
Ro fram med bara händer..
Ingen kompass..
Att inte se land någonstans..
Ej veta var eller vart resan ska gå..
Håll fast i varann, håll kvar, andas ibland..
Gå ut en stund, samla kraft, glöm ej bort..
Faller ner titt som tätt, res dig upp..
Barnen växer av er kraft..
Så samla kraft i er vrå ..
För att må så bra som det går..


fet text

Av Jennie Hedlund - 1 oktober 2018 22:03

En hjälpande hand, tog oss iland..
hjälpte oss fram..
fram till lyckans land..
Ett steg fram och två tillbaks..
Dag efter dag..
Vågade inte tänka fram en endaste minut..
när jag tittade ut..
tänkte ju då,..
Tänk om allt tar slut..
hoppar ut om det tar slut..
för varje minut visste inte om det skulle ta slut..
blink och brus siffror och pling..
Rädd, vettskrämd, skräckslagen..
Ovisshet.. vågade inte tänka fram..
När hjärtat frös till is..
När allt kändes svårt..
Hjälptes vi åt..
Syre på 30, minsta killen, efter tarm operation
hjärtat bankade hårt
åh vad det var svårt
tänk om inte det inte skulle gå..
med återupplivnings puff vi höll andan en stund..
tills det vände upp..
och vi visste att...åter igen..
han där uppe, hjälpte oss fram..
När gråten trängde på..
och jag var tvungen att gå..
trippade på tå..
jag ville inte gå..
sova några timmar..
ingen inre frid..
stress och hemsk press..
säger till er.. puss och kram mamma älskar er..
en ritual; satt hos er, var och en, en lång stund
så svårt att gå.. lämna er där om så bara för stund..
säga hej till john blund..
När ni tvivlar så...andra kämpande par..
Se på oss då..
Håll hoppet vid liv..
Det går med små små kliv..
Starka som få..
Vi visste det skulle gå..
Hoppades så?bad varje dag..
Våra böner till er finaste söner....
Nu är ni snart två..
börjat att gå..
vi glädjs för var sekund..
Lekfulla skratt..
Allting är så bra..
Livet är så underbart..
Våra böner blev hörda, vi känner oss rörda..
Ni är vårt allt..
VÅRA ÄLSKADE SÖNER..!!
/MAMMA OCH PAPPA

Av Jennie Hedlund - 1 oktober 2018 21:59

Andas ut för en stund försöker hitta lugn. Det är lätt att vara efterklok. Jag lärt mig massor men med många törnar oro och skräck. Man blir lite bräcklig trots allt, med erfarenhet. Växer sig stark men ändå en svaghet inombords. Tänk vad allt som har hänt vänt upp och ner på allt. Kämpade för livet kämpade för varje sekund sov knappt en blund. Man minns allt som igår fällde många tårar av oro och skräcken så nära lärde oss allt. Allt om livet så skört så nära mellan två land att finnas och inte finnas. Många böner för er våra älskade söner ni rodde iland visade oss att livet är starkt ni klarade allt. Tillsammans mina två klarar ni och vi allt. Ni vuxit er starka ni är 6år och det bästa vi har det är Ni två, våra älskade små. //J. H

Presentation

Mamma till tvillingpojkar födda i v.25+6 i juli-2012.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2018 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards