Idag fick jag en sån lycklig känsla inombords när jag hämtade mina killar att de snart är 12 år de som har legat och fått plats i en handflata vardera. Det är otroligt. Man förstår inte vilken enorm tacksamhet. En vanlig förälder känner tacksamhet över sina barn men detta är något annat något större som bara prematurföräldrar vet vad det handlar om. Detta är liksom något annat att ha vandrat mellan hopp och förtvivlan liv och död varje sekund trippandes på tå knappt vågat andas för att läget kunde förändras på bara några sekunder inne på neo från lugnt till katastrofalt. Den sköra tråden varje dag i 100 dagar på neonatalen och såklart det har slitit på en samtidigt som det har stärkt och gett massor med erfarenheter. Det har gett en annan livssyn kan man säga eller ett annat förhållningssätt gentemot livet som sådant. Att livet inte kan tas förgivet och att verkligen leva i nuet för att man inte vet vad framtiden har i sina planer. Från ena sekunden stabilt till att andra stunden vara skarpt läge med återupplivningsförsök med neopuffen. Det var så otroligt tärande. Men det blev en ny värld som blev vardag. Man är så mycket starkare än vad man tror. Allt utanför sjukhuset blev en annan värld man hade knappt en aning om vad som hände där utanför. Hoppet och kärleken var ledstjärnan framåt i den tuffa situationen. Det är tacksamhetskänslor som är så starka att det går inte att sätta ord på dem. Det är väldigt fint att bära med sig den känslan. Känslan över hur stort livet är och hur starka mina killar varit och är och vad de gått igenom. Och vad man själv gått igenom. Är otroligt tacksam att fått ihop allt i en bok Pytteresan - 100 dagar på neonatalen. Det är tack vare alla mina dagboksanteckningar från neo annars hade nog minnet svikit mig kring att få ihop allt med en röd tråd i boken. Tacksam till livet och tacksam till mina killar som kämpat från första stund och med deras envishet och kämpaglöd från födseln så kommer de klara allt och alla utmaningar galant längs med livets resa.

Tacksamhet de luxe.
Härliga känsla.
JH

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tänker att nya året nu ska jag inte fokusera på att oroa mig för saker innan de händer. Jag är expert på att annars oroa mig månader veckor dagar innan något sedan när väl dagen är här så har jag oftast oroat mig helt i onödan. Helt meningslöst. Ibla...

Min bok finns nu på flertalet bibliotek. Det är inte bara att ge ut en bok man ska marknadsföra den också. Det är en lycka i sig att se hur ens egna innersta berättelse kommer ut bland andra som ska läsa och ta del av ens personliga tankar. Lite ...

Traumatiska händelser avlöst varandra trauma på trauma det är lite så livet fungerat de senaste 11,5 åren. I förra veckan fick ena sonen hjärnskakning och i samma veva min ena bror hamnade på sjukhus när han tuppade av. Oro oro det är lite melodin i ...

Det var dags igen sist var i februari nu var det september. Jag hade hoppats att det skulle dröja men nu var dagen här igen. Det är fler en 1 gång jag hamnat i traumatiska upplevelser säkert närmare 40-50 gånger och då riktigt skrämmande nära död...

Hör hur de andas tryggt mina finaste killar jag behöver inte räkna andetag eller lägga örat mot deras bröst för att höra om/att de andas. Jag behöver inte vara orolig. Förrut då vaknade jag mitt i natten och kollade så att de andades, var ständigt på...