Lite tankar såhär en tisdags eftermiddag.   

Börjar komma till en tidpunkt när jag börjar tänka att det snart är dax att gå ur prematurgrupper på fb...inte för att de inte är intressanta..utan mer ett naturligt steg. Mina extrem premisar har inga prematura drag inga synliga svårigheter som kan förknippas med deras extrema födsel. Enstaka egenskaper som kanske är egenskaper inte pga tidiga födseln..intressant är att man oftast försöker hitta eller koppla ihop ngt med prematura födseln när det istället enbart kan vara en genuin egenskap eller ett personlighetsdrag. Som prematurförälder vill man ofta leta efter saker förebygga hitta någon orsak till saker..och ibland vore det en härlig känsla att bara släppa taget om att hitta svar direkt och lösningar...är det kanske en mammas egenskap kring att vara flexibel. Jag känner mig otroligt fylld med kunskap och erfarenheter att jag ibland känner en överflödig känsla av att Ge Tillbaka ex själv jobba på neo ..men den känslan kan ibland vändas tvärtom. Och Ge Tillbaka känslan till alla som vårdat opererat, räddat, återupplivat, stöttat våra barn och oss. Men hur? Det är ju så att man vill plocka ner en stjärna till var och en. Vilket fantastiskt jobb livsavgörande det finns inga ord. Snart 6åringar ..6år sedan...vilka gigantiska steg, framsteg. Och att de hade varandra som styrka. Som tvillingar gav de varandra styrka att kämpa ihop plus vilja envishet och att vi som föräldrar var närvarande hud mot hud pratade höll om, fanns där ..det gav styrka är jag övertygad om. Styrka som familj. Vi växte samman, stärktes av alla motgångar. Klarar man det vi gick igenom så klarar man allt.   

//soliga juni hälsningar   Jennie

Reflektera...de stunderna borde prioriteras mera. Nästan planeras. Borde planeras mera. Oftast blir de innan läggdags då tankarna snurrar och dagen summeras. Det är mycket som händer och inte alltid hinner allt reflekteras kring. Så viktigt att stanna upp, tänka, tänka om, tänka på, tänka ifall... Det är mycket som händer så såklart behöver man stanna upp några gånger om dagen. Reflektera mera och stanna upp ibland/eller ganska ofta. Det behövs. Det är nödvändigt. Viktigt.

//Jennie  

Reflektera...de stunderna borde prioriteras mera. Nästan planeras. Borde planeras mera. Oftast blir de innan läggdags då tankarna snurrar och dagen summeras. Det är mycket som händer och inte alltid hinner allt reflekteras kring. Så viktigt att stanna upp, tänka, tänka om, tänka på, tänka ifall... Det är mycket som händer så såklart behöver man stanna upp några gånger om dagen. Reflektera mera och stanna upp ibland/eller ganska ofta. Det behövs. Det är nödvändigt. Viktigt.

//Jennie  

Snart 6åringar...        

Det är inte så länge kvar till den 6 åriga födelsedagen. Bubblar upp bubblar fram lite omedvetet minnen. Det är som när snön smälter och det som varit under kommer fram. Allt finns där men med mer distans och på ett mer hanterbart sätt med perspektiv. De första åren var jätte känslomässiga särskilt 1års dagen 2års dagen och även 3 årsdagen...4 och 5 också men inte som de allra första åren. Vad mycket som hänt och händer det är stora gigantiska steg och händelser. Och att bli mamma blev på ett helt annat sätt än vad jag trodde. Oerhörd tacksamhet. Det är nu min "bok" hade planerats bli klar. Det är dock lite kvar fast det mesta är klart. Det är tur att jag skrev ner allt som hände annars hade varit omöjligt att minnas. Och nu är det utmaningarnas tid med syskonkärlek och det är precis så som det ska vara! I höst blir det inget 6års utan 1år extra på förskolan. Känns så rätt och så bra. Tacksam över uppbackning och stöd ifrån resurscentrum hab m.fl tack vare en läkare på neo som remitterade oss till hab annars hade vi säkerligen inte kontaktat dem själva. Först skrev vi ut oss. Men det var säkert för att allt kändes övermäktigt ett tag med alla vårdkontakter läkarbesök m.m men efter ett tag minns inte hur länge så skrev vi åter in oss. Det var bra. Numera känner jag att det ibland känns jättebra med uppbackning/vårdkontakter men ibland är det tufft att rodda i, boka, ta ledigt från jobbet m.m Kan bero på att allt infaller på våren alla återbesök och uppföljningar. Snart semester så då ska nog allt landa och förhoppningsvis kommer de vårdkontakter vi har att minskas ner. 

Sommar och semester snart. Senaste veckorna varit toppenväder, hoppas det fortsätter.   //Jennie

Känns som jag står väldigt på gränsen. Gränsen som jag varit vid ganska länge inombords. Gränsen till att explodera, brinna upp, trilla utför en bergskant. Som förälder till 2små numera stora killar är man jämt i stressberedskap ständigt från 0 till 100. Kommentarer åsikter från andra har lagts på hög...från alla möjliga håll. Andra ska tala om hur man ska lösa grejer som om man inte är tillräckligt lösningsfokuserad. Jag kan inte ta ex vem som helst som barnvakt. Får klump i magen av olika förslag kanske välmenade men på något sätt är det ändå min/vår ensak vem och hur vi ordnar privata enskildheter. Kommentarer vid sjukdomar pustningar frågor ifrågasättande ..börjar svämma över lite inombords. Dags för nytt nu. Nya kontakter nya utmaningar där man träffar positiva vibbar. .vem bryr sig på riktigt egentligen äkta. Det vet jag en..hon bryr sig med äkthet eller fler än en. Där känns det att det är äkta förståelse undran empati...man vet när någon frågar hur det är hur man mår men inte har tid att lyssna på svaret. Tänk på hälsan det är det allra viktigaste säger min mamma. Ja det är nog dags att stanna upp oftare och framförallt inte vara tyst och gömma undan allt i en hög ..tillslut blir glaset överfyllt. Det är bara jag som kan ändra på det. Tänker på att efter min influensa och barnens....då kom jag äntligen glatt tillbaka efter allt psykiskt ganska mör....."nu har du mycket att ta igen.." var första kommentaren..." ..efter det kände jag mig väldigt uppstressad...hjärtklappningar ..besökte vårdcentralen..vaknade mitt i natten och funderade vad och hur jag skulle kunna ens ta igen 4veckors arbete. Jag jobbar med att sänka ribban men med sådant känns det sisådär. Det är intressant hur olika fenomen och hur det negativa gärna biter sig fast som en fästing och suger ur allt positivt..Man känner sig rätt värdelös otillräcklig dålig ...på den berömda gränsen nu där oro över yngsta sonen tar mycket kraft personer som vill lösa saker ..hade jag ansett att det var ett alternativ så hade jag valt det för längesedan. Mår illa känner hur senaste månaders viktuppgång hjärtklappning yrsel har sina skäl kroppen säger till. Mycket på olika håll. En neoresa en historia många vårdkontakter fortfarande..för mycket känns övermäktigt rodda, försvara, argumentera, prioritera, prestationskrav. Tänkt mycket på när jag hade hjärtklappningar yrsel m.m på mina barn..jag måste säkra upp..därför skaffade jag nyligen en livförsäkring. Men det viktigaste av allt, FAMILJEN FRAMFÖRALLT, DET ÄR DET VIKTIGASTE!   

Prata om...prata med...prata om då och prata om nu..

Terapi för min själ är nog att prata.

Prata prata prata och åter prata.

Prata utåt inte innåt. 

Prata och minnas.

Prata och skratta.

Prata och gråta.

Bearbetningen tar nog aldrig slut.

Ganska skönt ändå att se det så. 

Särskilt nu i dessa tider kring evt. skola i höst och stundande 6års firande om 4månader. Tusen tankar som snurrar. Formulerat en ansökan om fortsatt 1år på förskolan dvs uppskjuten skolstart/skolplikt.

Mycket från alla håll och kanter. Rodda i vårdkontakter. Barnmedicinska, Ögonmottagningen, lungmottagningen, neomottagning, neurologmottagning, habilitering logoped sjukgymnast specialpedagog ...och förskola..skola. .såklart jobb , fritid och en liten gnutta tid för mig själv att "landa" och hinna reflektera. Men nu är det ändå lugnare i jämförelse med hur det varit innan. .då hade vi även hemsjukvård kontakt, mediq kontakt (nutrition), dietistkontakt, kontakter kring syrgasen, apnélarm, och neokontroller/kontakt, bvc kontroller, m.fl

Underbart vilken uppslutning och stöd. Dock för lite kunskap om prematuritet inom bvc förskola och samhälle i övrigt. Hoppas kunna göra mer skillnad kring sådana frågor då jag sitter som ledamot i Stockholms prematurförening.

Må väl/Jennie

...det är i vanlig ordning vid varje höst så startar infektionerna igång efter ett par veckor på förskola/jobn. Relativt lugnt men mot nov/dec satts den där oron igång igen. Först L som hade en förstoppning som var mer än vanligt det var så att bvc sköterskan t.o.m ringde upp kl 19.30 en vardagskväll och tyckte vi skulle åka in till akuten. Vi gjorde det och stackars lilla killen det gjorde ont i den egna själen och massa oro när han mådde så dåligt. Till slut så föll den där oron när det efter ett par tre timmar tillslut löste sig...man mår så dåligt när barnen mår dåligt. Vi har fått utstå så mycket vad gäller oro så minsta lilla grej utlöser en extra stor jobbig panikartad oroskänsla.

Det blev bra med lilla killen vi åkte hem med en stor känsla av lättnad. Det dröjde en till två veckor sedan kom nästa oro. På svärfars födelsedag som vi planerat att fira hemma hos oss var uppdukning i full gång och gäster började anlända när W var jättedålig diarré ont i magen och kissade rödbrunt. Det såg ut som blod som ett mörkrött vin ...portervin...det kändes som att något var helt fel. Jag fick sätta mig ner när jag ringde 1177 vårdguiden det snurrade i huvudet och i vanlig ordning fick jag stresspåslag svettades mådde illa yr i huvudet och sådan oro igen...det är inte lätt att som oss gått igenom så mycket tuffa situationer . Man tror att man blir härdad men det blir man inte för varje situation är unik och olik den andra...okej att med våra erfarenheter kan man massor om olika medicinska termer, begrepp, sjukdomstillstånd, förkortningar CRP, saturation, neovärlden gett massor med erfarenheter att relatera till. Mitt upp i festligheterna fick jag för en stund fixa och rodda med servering och trevligheter för att andra stunden gå in till liten dålig kille i sovrummet. Efter allt firande och sång, paketer och hurrarop så packade vi väskan för att åka till huddinge barnakut. Vårdguiden tyckte vi skulle avvakta men som vid tidigare kontakt med dem så vet man ändå att det är magkänslan man ska gå efter...

Vi kom in 22.30 denna kväll och W blev inlagd på infektions avdelningen...de var förbryllade över den röda urinen troligen pga infektion och uttorkning. Dropp och inläggning. Pappa och tvillingbror fick åka hem och klockan var då närmare 01.00 Kl.02.30 somnade vi i sjukhussängen jag och W..liten sjuk kille fick dropp..och jag låg nära min lilla sjukling som pep och kved av magont på natten. Oro för att inte veta vad som var fel men lättnad över att befinna oss på rätt plats, på sjukhus. Vaknade. Frös även att jag sovit med kläderna på. W var varm det var huvudsaken. Tur att jag hade flera roliga spel till honom på min mobil och att sedan lekterapin kom med leksaker tyckte han var kul. Barnkanalen var även igång på tv.n och det var ingen risk att han skulle bli utan något att göra..provsvar inget blod i urin men ett förhöjt crp (infektionsvärde) och uttorkning visade det sig ...vi fick åka hem dagen efter kl 15. Lättnad men ändå en snutta oro över att lämna sjukhuset. Det blev bättre och han återhämtade sig..det är inte så lätt alla gånger att utstå denna oro fast i jämförelse med vad vi gått igenom så är den minimal. Men alla situationer när barnen mår dåligt så sätts det där panikartade stresspåslaget igång och man förväntar sig det värsta. Så ht17 slutade med en del episoder av oro och sjukligheter men de slutade väl och jag är så glad att man aldrig ska lita på och gå efter andras åsikter som på 1177 exempel utan efter sin egen magkänsla. Hellre ett besök för mycket än för lite, för säkerhets skull. ❤🌈Mina barn - mitt allt! /J

....min bok 'pytteliten' har legat på "is" men nu måste den finslipas och redigeras så att den blir klar, 80 sidor hittills. Så fort jag tittar in i boken så blir inte ett öga torrt. Det "väcker" upp så mycket. När årsdagen närmar sig så kommer "flytet" att skriva och viljan av att den måste bli 'klar'. Det går i 'vågor' när inspirationen kommer och att avsätta tid lite då är inte alltid så lätt eller kommer annat emellan. När ledigheten kommer är det såklart lättare att få till ett flyt i skrivandet. Hoppas på mycket inspiration vilken brukar komma av sig själv när man väl börjar skriva.  

   /sommarhälsningar ☉