Lite tankar såhär en tisdags eftermiddag.   

Börjar komma till en tidpunkt när jag börjar tänka att det snart är dax att gå ur prematurgrupper på fb...inte för att de inte är intressanta..utan mer ett naturligt steg. Mina extrem premisar har inga prematura drag inga synliga svårigheter som kan förknippas med deras extrema födsel. Enstaka egenskaper som kanske är egenskaper inte pga tidiga födseln..intressant är att man oftast försöker hitta eller koppla ihop ngt med prematura födseln när det istället enbart kan vara en genuin egenskap eller ett personlighetsdrag. Som prematurförälder vill man ofta leta efter saker förebygga hitta någon orsak till saker..och ibland vore det en härlig känsla att bara släppa taget om att hitta svar direkt och lösningar...är det kanske en mammas egenskap kring att vara flexibel. Jag känner mig otroligt fylld med kunskap och erfarenheter att jag ibland känner en överflödig känsla av att Ge Tillbaka ex själv jobba på neo ..men den känslan kan ibland vändas tvärtom. Och Ge Tillbaka känslan till alla som vårdat opererat, räddat, återupplivat, stöttat våra barn och oss. Men hur? Det är ju så att man vill plocka ner en stjärna till var och en. Vilket fantastiskt jobb livsavgörande det finns inga ord. Snart 6åringar ..6år sedan...vilka gigantiska steg, framsteg. Och att de hade varandra som styrka. Som tvillingar gav de varandra styrka att kämpa ihop plus vilja envishet och att vi som föräldrar var närvarande hud mot hud pratade höll om, fanns där ..det gav styrka är jag övertygad om. Styrka som familj. Vi växte samman, stärktes av alla motgångar. Klarar man det vi gick igenom så klarar man allt.   

//soliga juni hälsningar   Jennie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag fick jag en sån lycklig känsla inombords när jag hämtade mina killar att de snart är 12 år de som har legat och fått plats i en handflata vardera. Det är otroligt. Man förstår inte vilken enorm tacksamhet. En vanlig förälder känner tacksamhet ...

Tänker att nya året nu ska jag inte fokusera på att oroa mig för saker innan de händer. Jag är expert på att annars oroa mig månader veckor dagar innan något sedan när väl dagen är här så har jag oftast oroat mig helt i onödan. Helt meningslöst. Ibla...

Min bok finns nu på flertalet bibliotek. Det är inte bara att ge ut en bok man ska marknadsföra den också. Det är en lycka i sig att se hur ens egna innersta berättelse kommer ut bland andra som ska läsa och ta del av ens personliga tankar. Lite ...

Traumatiska händelser avlöst varandra trauma på trauma det är lite så livet fungerat de senaste 11,5 åren. I förra veckan fick ena sonen hjärnskakning och i samma veva min ena bror hamnade på sjukhus när han tuppade av. Oro oro det är lite melodin i ...

Det var dags igen sist var i februari nu var det september. Jag hade hoppats att det skulle dröja men nu var dagen här igen. Det är fler en 1 gång jag hamnat i traumatiska upplevelser säkert närmare 40-50 gånger och då riktigt skrämmande nära död...