Snart 6åringar...        

Det är inte så länge kvar till den 6 åriga födelsedagen. Bubblar upp bubblar fram lite omedvetet minnen. Det är som när snön smälter och det som varit under kommer fram. Allt finns där men med mer distans och på ett mer hanterbart sätt med perspektiv. De första åren var jätte känslomässiga särskilt 1års dagen 2års dagen och även 3 årsdagen...4 och 5 också men inte som de allra första åren. Vad mycket som hänt och händer det är stora gigantiska steg och händelser. Och att bli mamma blev på ett helt annat sätt än vad jag trodde. Oerhörd tacksamhet. Det är nu min "bok" hade planerats bli klar. Det är dock lite kvar fast det mesta är klart. Det är tur att jag skrev ner allt som hände annars hade varit omöjligt att minnas. Och nu är det utmaningarnas tid med syskonkärlek och det är precis så som det ska vara! I höst blir det inget 6års utan 1år extra på förskolan. Känns så rätt och så bra. Tacksam över uppbackning och stöd ifrån resurscentrum hab m.fl tack vare en läkare på neo som remitterade oss till hab annars hade vi säkerligen inte kontaktat dem själva. Först skrev vi ut oss. Men det var säkert för att allt kändes övermäktigt ett tag med alla vårdkontakter läkarbesök m.m men efter ett tag minns inte hur länge så skrev vi åter in oss. Det var bra. Numera känner jag att det ibland känns jättebra med uppbackning/vårdkontakter men ibland är det tufft att rodda i, boka, ta ledigt från jobbet m.m Kan bero på att allt infaller på våren alla återbesök och uppföljningar. Snart semester så då ska nog allt landa och förhoppningsvis kommer de vårdkontakter vi har att minskas ner. 

Sommar och semester snart. Senaste veckorna varit toppenväder, hoppas det fortsätter.   //Jennie