Pusselbitarna börjar falla på plats och när man börjar stanna upp och tänka då helt plötsligt trillar poletten ner. Orkeslösheten maktlösheten och ptsd (posttraumatisk stresssyndrom) allt vi gått igenom och när huvudet snurrar av stress när man lämnar på förskolan.  Ses i morgon var mina ord till barnen när jag lämnade. Huvudet snurrar på högvarv. Kom ut från grinden: vart går jag nu? Hjärnan på högvarv. Tänker att lite hälsokost gör så att man stannar upp trodde jag.  Ju lugnare ju mer stressad. Att befinna sig fysiskt någonstans men psykiskt någon helt annan stans.  Hjärtklappning tårar påväg lite här och varstans. Börjat domna i höger kind ibland.  Tungandad och hjärtat slår dubbla slag.  Hur lycklig som helst men oron och stressen sitter kvar. Ständigt tänka ett steg framåt. När kommer nästa vakennätter med svårigheter för våra små. När kraven att prestera stiger kanske jag borde sänka ribban. Istället höjer jag den. Så tydligt ptsd och att tankar på att inte duga inte vara tillräckligt bra ja man vill vara supermamma rakt igenom. Allt speglar av sig lite här och lite där behöver bearbetas. Små stresscener läggs lager på lager och ibland känms det som att jag inte får luft.  Får tungt att andas, hjärtklappning.  Ständigt känna sig som en cm ifrån att kroppen säger ifrån ordentligt. .somna sent. Den oron i kroppen inte kunna slappna av utan hela tiden tänka ett steg framåt och ett steg till gör ju att man glömmer bort att leva i nuet.  Utåt visar en lugn fasad inåt är det en ständig jakt och kamp som behöver bearbetas kring det som varit/är och att vara människa.  Tänk att få prata med dem som har varit i vår situation och levt på den sköra tråden mellan liv och död. Gnagande oro rädsla glädje skräck. 1-2 tim sömn på fam.neo eksem armar och händer. Spritade händer tills det sved in i såren . Ibland tyckte jag om känslan när det sved till för då kunde jag släppa oron för ett par sekunder och känna smärtan fysiskt istället för psykiskt. När man tror att man beartbetat klart en hel del så kanske man bara kommit halvvägs i processen. Jag längtar efter att känna lugnet inom mig andas ut och få ro i en kropp som går på högvarv..känns som att hösten kommer bli en tid för återhämtning  ingen stress ingen press  och ptsd kommer vara långt i fjärran för en lång stund framför. Det är min förhoppning.  Lugn och ro det är mitt nya måtto för jag har ju redan vunnit bästa vinterna på lotto, 2 underbara små och min sambo som ställer upp i vått och tått. Dags för ro här i vårt bo. Lyssna på kroppen. Andas. Lev och njut varje minut. Så skönt att få skriva det känns som att spela upp en härlig gammal cd-skiva. Underbara bokstäver och inspiration att skriva känns som en bearbetning när fingrarna i samspel med minnet får sinnet att kännsa lugn en sekund. //5maj15

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag fick jag en sån lycklig känsla inombords när jag hämtade mina killar att de snart är 12 år de som har legat och fått plats i en handflata vardera. Det är otroligt. Man förstår inte vilken enorm tacksamhet. En vanlig förälder känner tacksamhet ...

Tänker att nya året nu ska jag inte fokusera på att oroa mig för saker innan de händer. Jag är expert på att annars oroa mig månader veckor dagar innan något sedan när väl dagen är här så har jag oftast oroat mig helt i onödan. Helt meningslöst. Ibla...

Min bok finns nu på flertalet bibliotek. Det är inte bara att ge ut en bok man ska marknadsföra den också. Det är en lycka i sig att se hur ens egna innersta berättelse kommer ut bland andra som ska läsa och ta del av ens personliga tankar. Lite ...

Traumatiska händelser avlöst varandra trauma på trauma det är lite så livet fungerat de senaste 11,5 åren. I förra veckan fick ena sonen hjärnskakning och i samma veva min ena bror hamnade på sjukhus när han tuppade av. Oro oro det är lite melodin i ...

Det var dags igen sist var i februari nu var det september. Jag hade hoppats att det skulle dröja men nu var dagen här igen. Det är fler en 1 gång jag hamnat i traumatiska upplevelser säkert närmare 40-50 gånger och då riktigt skrämmande nära död...