~Boken~

Tittat tillbaka i L o W bok igår. Den 18juli-15 fyller våra 2 mirakelkillar 3 år. ♡♡ Kände hur tårarna började falla ner längs kinderna när jag tittade tillbaka in i deras bok. Tänk att vi klarat oss igenom allt. Man har så mycket mer styrka än vad man tror.  Förstår inte att vi orkade när jag tänker tillbaka. Genom styrka från våra barn och genom varandra och nära och kära så fanns inga tvivel på att det inte skulle gå. Vi levde i nuet utan att vilja eller våga tänka framåt.  Flyga upp från sängen på morgonen på Astrid Lindgrens föräldravåning när larmet ringde kl.07.00 . Blicka ut över E4:an och den trafikerade vägen. Något bissart att se kyrkogården från fönstret. Somnade ofta vid 02 tiden efter att ha suttit hos våra små och haft svårt att slita mig. Ville inte gå därifrån för ovissheten av att lämna dem tärjde inombords..att inte veta hur natten skulle bli..min ritual varje kväll var att sitta hos dem var och en ",puss och kram natti natti mamma älskar er" ♡och millimeter rättvisa båda skulle få lika mycket tid och så viskade jag orden till dem. Var det svajigt i saturation så väntade jag till det hade lugnat ner sig.. ofta följde dom varandra. Gick en av dem ner i syressättning så följdes dom åt och även om det gick upp. En kväll var det magiskt båda plingade på 100 samtidigt under en lång stund. Ett speciellt band har tvillingar!!  Och dom kände och hörde säkert att mamma var där.  ♡♡ gick i tomma korridorer påväg mot föräldravåningen på natten. Tomt, öde, nästan kusligt tomt. Våra små kämpade för sina liv i sina respiratorer ..livet är så skört, en tunn tråd mellan liv och död. Förra året inför 2års dagen var målet att färda boken om dem men i och med allt som hände, pluggande/semestrar/och att ha fullt upp med att följa deras utveckling~att anteckna allt som hände i deras utveckling och i vår familj så tickade tiden helt enkelt iväg. Det känns så viktigt att få med allt som händer i nuet på olika sätt så boken har legat lite åt sidan. Nu är det dags att fortsätta och nya perspektiv har utvecklats under tidens gång.  Det är fantastiskt hur bra det gått och tacksamheten är ständigt närvarande och gör sig påmind varje dag.  Så fort jag tittar in i deras bok och anteckningar från neo känner jag en varm innerlig känsla av att fortsätta skriva och lyckotårarna faller varma och obehindrat över mina kinder.  Så underbart härligt! Vill sprida hopp till andra i liknande situation,kämpa och finns hos barnet/barnen så mycket ni nånsin kan. De känner det,det ger dem styrka som sprider sig liksom ringar på vattnet ♡Livet är det största☆ snart hoppas jag bli klar med deras och vår bok, ♡Pytteresan♡ håll utkik, för en vacker sommar-eller höstdag så finns den i dina händer och jag lovar att den kommer beröra. ~/kramar till er som kämpar och har kämpat och till er alla andra! Njut av livet!~och ta inget för givet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag fick jag en sån lycklig känsla inombords när jag hämtade mina killar att de snart är 12 år de som har legat och fått plats i en handflata vardera. Det är otroligt. Man förstår inte vilken enorm tacksamhet. En vanlig förälder känner tacksamhet ...

Tänker att nya året nu ska jag inte fokusera på att oroa mig för saker innan de händer. Jag är expert på att annars oroa mig månader veckor dagar innan något sedan när väl dagen är här så har jag oftast oroat mig helt i onödan. Helt meningslöst. Ibla...

Min bok finns nu på flertalet bibliotek. Det är inte bara att ge ut en bok man ska marknadsföra den också. Det är en lycka i sig att se hur ens egna innersta berättelse kommer ut bland andra som ska läsa och ta del av ens personliga tankar. Lite ...

Traumatiska händelser avlöst varandra trauma på trauma det är lite så livet fungerat de senaste 11,5 åren. I förra veckan fick ena sonen hjärnskakning och i samma veva min ena bror hamnade på sjukhus när han tuppade av. Oro oro det är lite melodin i ...

Det var dags igen sist var i februari nu var det september. Jag hade hoppats att det skulle dröja men nu var dagen här igen. Det är fler en 1 gång jag hamnat i traumatiska upplevelser säkert närmare 40-50 gånger och då riktigt skrämmande nära död...