??Nu är vi inne i juni månad sommarmånad. Jag hoppas att det blir en lugn fridfull och frisk sommar med mycket återhämtning och samla kraft. Det har varit endel tuffa saker och jobbiga denna vår. Några veckor kvar att jobba innan semester.
SOMMAREN 2020 kommer ju inte att bli som andra då corona legat som ett täcke över hela tillvaron sedan i mars. Trots detta vill jag önska en semester som är,
?Vilsam
?Avkopplande
?Leva här och nu
?Vara utomhus
?Leka och ha roligt med barnen
?Roliga aktiviteter
?Bara vara

??hälsning/J. H

Liksom varje år brukar maj vara en tid då allt ska knytas ihop och utvärderas både jobb och hemma. Det är mycket som händer att jag hinner knappt med i tanken men börjar landa. Mina barn är ju extremt mycket för tidigt födda v. 25, haft en tuff start och det tuffa tuffar på i skolvärlden. Det gör att ens egna oro för hur det går i skolan gnager på, speciellt när jag vet att det är tufft.. Nu finns det ändå en plan på hur vi går vidare och det kommer förhoppningsvis bli ny skola där behov kan tillgodoses. Man vill ju som förälder att de ska känna sig nöjda och må bra och känna känslan av att lyckas i skolan.. Det kommer bli bättre när de får den hjälp som de behöver utifrån deras behov. Jag har ju en del kunskap om vissa studier som handlar om extremprematurer i skolan och vad det kan finnas för svårigheter just kopplat till prematuriteten. Kognitiva sociala motoriska m.m Skolans värld är ju ganska tuff mycket tuffare än när man själv gick i skolan. Det var färre i klassen och jag gick på en liten skola på landsbygden. En röd byggnad gemytlig och mysig med bara lågstadiet årskurs 1-3. Numera är nog sådana skolor färre i allafall i större städer. Men numera mer stissigt mycket barn större klasser m. m. Det var ju 32 år sedan som jag började i årskurs 1. Det fanns nog mer tid också att ge till de barn som behövde extra tid och hjälp i skolarbetet. Kanske därför man numera lägga mycket tid till att tänka kring att barn ska få talutrymme och taltid eftersom det är så många barn att se, lyssna på att man måste ha en bättre struktur så att alla blir hörda och sedda. Ett annat tempo också mellan småstad och storstad. Då jag är uppvuxen i en småstad så var det ett helt annat tempo när jag var liten.. Numera är det mycket stress i samhället som även det visar sig i utbrända barn och vuxna.. Skolpersonal som går på knäna. Att jämt känna sig otillräcklig och inte hinna det man ska, känner jag även igen från förskolans värld. Det är höga ambitioner och mål i teorin liksom när jag gick Lärarutbildningen men sedan i praktiken kanske det teoretiska inte riktigt fungerar på samma sätt. Jag vet från erfarenhet att ambitionerna att alla barn ska få sina särskilda rättigheter och särskilda behov är höga medan det i praktiken är svårare att omsätta och ibland blir det även flera dilemman. Det är verkligheten, allt kan hända. Jag hoppas att mina barn kommer få den hjälp och stöttning de behöver efter sommarlovet.. Men lite praktiska möten och sådant kvar innan vi kan söka ny skola. Jag tror att om man som förälder är positiv så kommer det smitta av sig till barnen! Ganska övertygad om det.