Solen skiner ute, allt ser ut att vara som vanligt, en vårdag i april, fåglarna kvittrar, fjärilar flyger förbi, krokusar och blåsippor blommar.
.. Det är mycket nu.. Allt som händer.. Media ger oss mycket m corona bra men ändå blir det för mycket ibland.. Det behövs även positiva saker händelser grejer att höra. Nyheter brukar ju inte vara direkt positiva i media dessa tider och inte tider före corona heller. Nu är det ett extremt läge allt handlar om viruset och hur det lamslår tar död på människor här och var. Såklart man är rädd. Livet man har - ens nära och kära.. I riskgrupper och ej i riskgrupper.. På sin vakt. Lever annorlunda, barnen pratar om pandemin det är nu som jag byter kanal när nyheterna kommer upp jag tycker de hör tillräckligt. De behöver inte detta. De behöver positiva saker att höra.

Tyckte det var tufft förrut bara som prematurmamma och resan man gjort och gör kämpar strider och försöker få alla pusselbitarna på plats. En del bitar kommer antagligen senare inget att skynda på.

Men sedan kommer det här corona viruset som späder på ett redan halvfullt glas.
Extrem premisar med måttlig
Bpd lungsjukdom infektionskänslighet tufft m lungor m.m Riskgrupp ja! .. När man oroar sig dagligen blir kroppen och sinnet såklart påverkat.. 2 och en halv månad till semester förhoppningsvis.. Lite samma känslor i vanliga fall när påsen ska knytas ihop på jobbet och i privatlivet.. Jobbmässigt i fas men i det privata är det en del saker som svävar i luften dels att jag inte mår bra senaste veckan känns märkligt i kroppen halvfebrig ont i halsen och huvudvärk och magen som är upp och ner. Andetagen känns tunga. Kanske för att mycket är pågång i livet och utanför dörren.. Inget är sig likt samhället står på paus oron är där dag och ibland även nattetid. Vill ha det lugnt, som vanligt igen. Men det gäller att sålla bort, självkritiken är mer behövlig än aldrig förr. Men att vi tar det verkligen på högsta allvar ingen av barnen får följa med till affärer längre (om de inte verkligen måste). Och vi spritar så mycket det behövs.. Vi är vana att sprita jag och min make sedan neo tiden så det är egentligen inget konstigt. Baciller bakterier var värsta fienden på neo samt även nu i dessa tider där det kan innebära såna konsekvenser att det kan vara lika med livsfara.

De inom vården är verkligen allas hjältar de borde få medalj varje dag för att de står mitt i krigszonen och riskerar sina liv för andras liv. Jag är den här hemma som brukar vara sjuk bli smittad lätt av allt möjligt sen smittar jag vidare till resten av familjen. Jag hoppas med hela mitt hjärta att detta inte når oss i familjen och mina/våra nära och kära.

Jag är ganska säker på att andra extremprematurföräldrar har samma oro i detta läskiga och otäckta läge som vi befinner oss i.

Kram till er alla ta hand om er, tvätta händerna och håll avstånd.
H/Jennie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag fick jag en sån lycklig känsla inombords när jag hämtade mina killar att de snart är 12 år de som har legat och fått plats i en handflata vardera. Det är otroligt. Man förstår inte vilken enorm tacksamhet. En vanlig förälder känner tacksamhet ...

Tänker att nya året nu ska jag inte fokusera på att oroa mig för saker innan de händer. Jag är expert på att annars oroa mig månader veckor dagar innan något sedan när väl dagen är här så har jag oftast oroat mig helt i onödan. Helt meningslöst. Ibla...

Min bok finns nu på flertalet bibliotek. Det är inte bara att ge ut en bok man ska marknadsföra den också. Det är en lycka i sig att se hur ens egna innersta berättelse kommer ut bland andra som ska läsa och ta del av ens personliga tankar. Lite ...

Traumatiska händelser avlöst varandra trauma på trauma det är lite så livet fungerat de senaste 11,5 åren. I förra veckan fick ena sonen hjärnskakning och i samma veva min ena bror hamnade på sjukhus när han tuppade av. Oro oro det är lite melodin i ...

Det var dags igen sist var i februari nu var det september. Jag hade hoppats att det skulle dröja men nu var dagen här igen. Det är fler en 1 gång jag hamnat i traumatiska upplevelser säkert närmare 40-50 gånger och då riktigt skrämmande nära död...