Jag har en dröm..
En önskan..
En förhoppning..
En intention..
Att någon gång få ge ut min alldeles egna bok om födelsen av mina pojkar, innan neo tiden, under neo tiden och efter neo tiden.
En förhoppning att ge andra styrka i den svåra situationen och jobbiga tiden..
En hyllning och tack till all personal som mina barn mött särskilt dem som räddade deras liv vid kritiska stunder, opererade dem, återupplivade..
Och såklart ett tack till mina pojkar som valde livet och kämpade varje sekund för att överleva..
Jag hoppas att kunna hitta ett förlag som kan trycka min bok,
Om så bara för egen del..
Det var en bearbetning att skriva under och efter neo tiden..
Det är det fortfarande..
Att låta mina tankar komma ut,
I en skör tid,
En jobbig tid,
Det är så förlösande att skriva
Skriva om livets sköra tråd,
Tacksamhet,
Den innerliga kärleken till mina pojkar,
Jag hoppas att kunna sprida hopp till andra föräldrar och deras prematura barn..
Situationer och känslor av rädsla oro ovisshet skräck kärlek hopp tro livet framtiden ..
Ingen ro..
Att jämt vara på sin vakt..
Önskar att ge hopp med min bok,
Hylla sjukvårdspersonal,
Hylla mina barn,
De som har kämpat för sina liv,
Vilka hjältar vilka kämpar
Blir rörd berörd och så lycklig glad och innerligt tacksam.

Det bästa är att få vara deras mamma. //J. H