Tacksamheten är enorm över att allt har gått så bra och det börjar närma sig 3 års dagen!!   

 Alla menar på att tiden går så fort men det känns inte så eftersom vi har haft våra

killar 3 1/2 månad längre än andra i samma ålder. Ser man bilder från början av resan och fram till nu 

så är det en gigantisk, enorm  utveckling kring allt som hänt och då tycker man ju såklart att tiden har gått fort. 

Nu är det verkligen dags att komma igång med att fortsätta skriva boken och med anteckningar från neotiden och framåt så känns det som en grund att stå på. Den bergochdalbana som det innebär att få prematura barn det är svårt att föreställa sig för andra som inte har upplevt något liknande. Att leva i nuet varken vilja eller våga se framåt. Bara hoppas tro och önska att allt ska gå vägen. Genom att suga åt sig av alla solskenshistorier, tavlor på väggarna i familjeköket och i korridorer få mer styrka och hopp. Att få bekräftelse på att man inte är ensam. Hur svårt det är/har varit det är något som påminner mig varje dag när jag ser våra fantastiska killar och allt som har hänt och hur bra det har gått. Många uppförsbackar med andningsproblem operationer infektioner blodförgiftning och lex Maria..förflyttning mellan sjukhus. Ögonproblem /förändringar sk. ROP innan det vände och gick tillbaka helt. När vi fick veta på hjärnröntgen att W hade en mörk fläck som kunde varit någon blödning av något slag..oron inför nästa röntgen och glädje över när den mörka fläcken var borta. Och rakites på L som även det försvann tack och lov efter mediciner och vitaminer såsom kalcium. Många turer fram och tillbaka,  undersökningar , ductus, tarm op, ljumskbrock op×2. Vilket nytt perspektiv ..att se alla stora bebisar i sjukhuskorridoren påväg hem dem liknade "gorillor" i jämförelse med våra pyttekillar som låg så små och sköra i sina kuvöser. Så svårt det var så jobbigt att inte kunna andas ut slappna av varken på dagen eller kvällen. Ständig oro ovisshet stress press sömnlösa oroliga nätter. Gråt av oro gråt av glädje känslorna var överallt i den slingriga bergochdalbanan. Familj och två vänner som stöttade mentalt och peppade kommer jag alltid att känna stor tacksamhet till. Dem gav oss styrka och hopp kärlek glädje. Våra grannar kom med blommor och nästan okända för oss undrade hur våra pojkar mådde. Som att kasta sig utför och inte veta om eller hur man kommer landa. Med en tro många böner för våra söner tog vi oss i land, iland till lyckans land med våra små gossar ♥ Våra två små mirakelkillar med en mamma och pappa vid deras sida dag som natt och jag minns att tron var så påtaglig tron på att det måste gå inget annat fanns i vår värld. Min bok om "Pytteresan" hoppas jag kommer kunna sprida hopp till andra som även säkerligen som oss söker efter solskenshistorier. Till alla omtänksamma medmänniskor i vår kris vi gick igenom ni har alltid en plats i mitt/vårt hjärta!

"Man vet inte hur stark man är

förrän det enda alternativet är att vara stark." ☆

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När du När du inser att dina barn som du hållt i en handflata nu börjar närma sig din egen längd blir man knockad till marken av livets fantastiska mirakel. Det är så att orden inte räcker till. Man är så tacksam långt in i själen att mina två mirak...

Idag fick jag en sån lycklig känsla inombords när jag hämtade mina killar att de snart är 12 år de som har legat och fått plats i en handflata vardera. Det är otroligt. Man förstår inte vilken enorm tacksamhet. En vanlig förälder känner tacksamhet ...

Tänker att nya året nu ska jag inte fokusera på att oroa mig för saker innan de händer. Jag är expert på att annars oroa mig månader veckor dagar innan något sedan när väl dagen är här så har jag oftast oroat mig helt i onödan. Helt meningslöst. Ibla...

Min bok finns nu på flertalet bibliotek. Det är inte bara att ge ut en bok man ska marknadsföra den också. Det är en lycka i sig att se hur ens egna innersta berättelse kommer ut bland andra som ska läsa och ta del av ens personliga tankar. Lite ...

Traumatiska händelser avlöst varandra trauma på trauma det är lite så livet fungerat de senaste 11,5 åren. I förra veckan fick ena sonen hjärnskakning och i samma veva min ena bror hamnade på sjukhus när han tuppade av. Oro oro det är lite melodin i ...