Våren är här..vi är ute mera och bacillerna försvinner alltmer.

Rs säsongen tonas ner alltmer enligt folkhälsomyndigheten och att denna skyhöga perioden är över vilket känns skönt. Nästa höga rs är om 2år så det dröjer ett tag. 

Våran W finns med i statistiken, inte L trots att han sannorlikt även hade Rs han oxå. Hoppas innerligt att inga små minibebisar har drabbats på neo det är fasan för alla föräldrar och även andra elakartade infektioner. När vi kom hem från neo 25okt12 så var även då ett skyhögt Rs år tack och lov så var vi isolerade och oerhört restriktiva med att inga förkylda fick komma hit.  Och handspriten användes flitigt.  Man har fått en annan inblick i hur viktig hygienen är när de små sköra liven kämpar för sina liv och en infektion kan vara så ödesdiger. En höst och vinter som varit något otursbetonad på olika sätt. Det ena har avlöst varandra först min lj.brock op, därefter massa infektioner bland de små inläggning på ks med syrgas. Sedan trillade jag nedför trappen och båda killarna har haft hjärnskakning och akutbesök på ks m L efter att han var omtöcknad efter en rejäl smäll. Infektioner avlöst varandra och frustration över att dem redan gått igenom så mycket. När jag i flera omgångar fått kasta upp dem en efter en från sängen när dom inte fått luft emellan hostningarna. Det har varit och är fasan när dom inte får luft. Ens eget hjärta i halsgropen samt en panikartad känsla och ännu jobbigare när jag varit själv hemma med de små. Upp i rask fart öppnade fönster altandörr ja det är en handling där hjärtat gör sina frivolter. På den fronten hyfsat lugnt senaste månaden men ändå alltid redo att minsta lilla förkylning kan ganska lätt och snabbt bli något värre.  Puffat oss igenom många nätter med en lätt sömn för att vara på sin vakt samt även många vakennätter. Våren har börjat med en insamling till neo arbete och forskning via personliga prematurarmband vilket har kommit igång och sortimentet utökats allteftersom.  Då hösten kommer bestå av att studera så kommer jag att kunna umgås mer med mina barn♡ samt att engagera mig mer i prematura frågor/arbete samt att fortsättamed mitt armbands projekt. Plus att även personligen kunna bearbeta mer utav allt som hänt då jag kommer få mer egentid till reflektion i det annars så hektiska ekorrhjulet. Ett lugn och mindre stress kring sjukdomar/infektioner som hör hösten och vintern där jag kommer på ett flexibelt sätt anpassa mitt studerande efter våra barns behov och mående. Bara den känslan är avstressande av att kunna planera vardagen utifrån barnens mående och att kunna "ta ledigt" och strukturera mina studier lite olika beroende på hur det ser ut. Ligger jag bra till i studerandet så kanske jag t.o.m kan ta ledigt några dagar och hitta på något kul med barnen. Det känns som ett mycket bra beslut. En paus en återhämtning för vår familj som haft det så jobbigt och tufft. ♡♥ Våren för med sig en ljus och nedstressande atmosfär. Plus att även kunna göra klart min bok om L och W är målet inom snar framtid! ♡ och att fortsätta min bok som jag började med för cirka ett par månader sedan som handlar om empati eller snarare motsatsen. Då händelser skett där oempatiska möten varit framträdande i olika händelser och situationer senaste tiden under höst och vinter och vår så blev det startskottet för en ny bok, "Empatin som fick vingar ..."  Dessa två skriver jag parallellt men skrivandet går i vågor ibland mer ibland mindre. Härligt att få utlopp för skrivandets glädje samt även en del i bearbetning av diverse saker och händelser!  ♡♥ Avslutar detta inlägg i att säga "Ta inget förgivet. Lev och njut varje minut". ☆

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När du När du inser att dina barn som du hållt i en handflata nu börjar närma sig din egen längd blir man knockad till marken av livets fantastiska mirakel. Det är så att orden inte räcker till. Man är så tacksam långt in i själen att mina två mirak...

Idag fick jag en sån lycklig känsla inombords när jag hämtade mina killar att de snart är 12 år de som har legat och fått plats i en handflata vardera. Det är otroligt. Man förstår inte vilken enorm tacksamhet. En vanlig förälder känner tacksamhet ...

Tänker att nya året nu ska jag inte fokusera på att oroa mig för saker innan de händer. Jag är expert på att annars oroa mig månader veckor dagar innan något sedan när väl dagen är här så har jag oftast oroat mig helt i onödan. Helt meningslöst. Ibla...

Min bok finns nu på flertalet bibliotek. Det är inte bara att ge ut en bok man ska marknadsföra den också. Det är en lycka i sig att se hur ens egna innersta berättelse kommer ut bland andra som ska läsa och ta del av ens personliga tankar. Lite ...

Traumatiska händelser avlöst varandra trauma på trauma det är lite så livet fungerat de senaste 11,5 åren. I förra veckan fick ena sonen hjärnskakning och i samma veva min ena bror hamnade på sjukhus när han tuppade av. Oro oro det är lite melodin i ...