Tänk när man satt där på neo iva

Hjärtslag, saturation(syressättnning) och resp (hjärtslag/minut) syntes på dataskärmarna.

Hjärtklappning och nervöst varje gång det plingade lågt eller larmade

Respiratorn gjorde att killarna skakade där de låg, så små, så fantastiskt underbara, helt perfekta i miniformat.

Det var som att leva i en bubbla där tiden stod still

Sköterskor lärde vi känna, ett par slutade och tårarna forsade..tryggheten vi kände jämnades med marken för en stund. Luften gick ur. Jag tittade ut genom fönstret och såg plåttaket nedanför..går det inte vägen så tänkte jag inombords-då hoppar jag ner..det fanns inget annat alternativ än att det skulle gå bra. Våra små killar som de har kämpat , ena haft jobbigt med andningen svår BPD och gjort en operation(ductus) andra killen 4 operationer ductus, ljumskbrock ×2 och tarmoperation. Den sistnämda var riktigt allvarlug, tarmarna var nära att spricka. 

När vi kom hem fick vi bära runt syrgastuber med saturationsmätare på fot eller handled, reglera syre, syrgasgrimmor etc. När de slutade andas-massera händerna så att de skulle komma igång med andningen..flertalet mediciner och mycket annat att tänka på. Inte att glömma familjeneo-tiden med sömnlösa nätter på sin höjd 2h/natt med sondmatning, dokumentation av blöjbyten, väga blöjor/ge mediciner/ detta var tredje timme dygnet runt så sömn blev lyxvara när vi varannan dag var hemma och sov och tog hand om våra hundar..Det var räddningen för oss att vi tog varannan dag eftersom vi knappt sov något när vi var på sjukhuset hos våra älskade små killar. En tuff tid där dagarna släpades fram sakta sakta och det kändes som att det inte fanns något slut på det hela.  Det var även då min eksem blommades upp på händer och armar..det kändes som myror över mina armar och jag kliade och kliade. Det brände av hetta och sved när jag över mina händer spritade dem dagligen ofta och mycket. Det blev bara värre. Stressen var på bristningsgränsen..jag flrsov mig en natt när jag skulle sköta om och mata killarna kl.03.00 så vaknade jag kl.03.40..flög upp ur sängen hjärtat dunkade hårt i bröstet..dåliga samvetet kom..stackars mina pojkar de skulle haft mat för 45min sedan. Då kom en sköterska in och frågade hur det gick. Jag sa att jag försovit mig och tårarna började rinna obehindrat över mina hettande kinder..det gör inget sa hon, jag kände mig som en dålig mamma sa jag men hon dementerade det, tog mig på axeln med tröstande ord. När hon gick ut från rummet rann tårarna ännu mer så det var knappt att jag såg klart då jag bytte blöja och tog tempen på mina små. Vägde blöjorna, dokumenterade, gav medicer, sondmatade, stoppade om dem varsamt i sina s.k "bon". Efter den försovningen hade jag ännu svårare att sova, jag vågade knappt sluta ögonen för jag var rädd för att försova mig. Vilken tid, vilka kämpakillar, vilka fantastiska sköterskor, läkare, barnmirskor, kirurger m.m Hade jag kunnat så skulle jag plocka ner alla stjärnorna på himlen till dem alla!!★★★★☆☆☆☆

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När du När du inser att dina barn som du hållt i en handflata nu börjar närma sig din egen längd blir man knockad till marken av livets fantastiska mirakel. Det är så att orden inte räcker till. Man är så tacksam långt in i själen att mina två mirak...

Idag fick jag en sån lycklig känsla inombords när jag hämtade mina killar att de snart är 12 år de som har legat och fått plats i en handflata vardera. Det är otroligt. Man förstår inte vilken enorm tacksamhet. En vanlig förälder känner tacksamhet ...

Tänker att nya året nu ska jag inte fokusera på att oroa mig för saker innan de händer. Jag är expert på att annars oroa mig månader veckor dagar innan något sedan när väl dagen är här så har jag oftast oroat mig helt i onödan. Helt meningslöst. Ibla...

Min bok finns nu på flertalet bibliotek. Det är inte bara att ge ut en bok man ska marknadsföra den också. Det är en lycka i sig att se hur ens egna innersta berättelse kommer ut bland andra som ska läsa och ta del av ens personliga tankar. Lite ...

Traumatiska händelser avlöst varandra trauma på trauma det är lite så livet fungerat de senaste 11,5 åren. I förra veckan fick ena sonen hjärnskakning och i samma veva min ena bror hamnade på sjukhus när han tuppade av. Oro oro det är lite melodin i ...